Texten i dagens DN (29/1), som är en intervju med mig om Norra Länken är korrekt utom den sista meningen. Jag har aldrig yttrat: ”den nu aktuella gräsytan tillhör inte parkens bärande del”. Den meningen är tillagd på fri hand. Påståendet är så fel som någonting kan vara. Det är fel i nutid: den stora öppna, sluttande gräsytan från Bellevue-berget ned mot Wenner-Gren Center är en av parkens viktigaste och skönaste delar. Det är fel i dåtid: denna ”pelouse” finns med i den park som anlades efter Fredrik Magnus Pipers förslag och på uppdrag av överståthållaren i Stockholm Carl Sparre. Den är en bärande del av parken, inget tvivel om den saken.

Läs gärna Bengt Edlunds bok Haga-Brunnsviken. Där framgår att flera andra påstående i huvudartikeln om Norra Länken också är fel. Den del av parken där jordtunneln ska byggas är inte där Ormträsket låg. Wenner-Gren Center ligger där Ormträsket en gång låg. Jordtunneln ska byggas bakom WGC och upp mot Bellevueberget. Pipers anläggning syftade till en gräsmatta sluttande ned mot denna lilla sjö. Detta är heller inte platsen för en grusås, vilket påstås i artikeln. Den låg mellan WGC och Norrtull och kallades Generalsbacken (den hette inte Generalstabsbacken och disponerades inte av militären utan var en avrättningsplats, en galgbacke), efter två generaler som hängdes där under frihetstiden. Kartorna på s. 27 och s.37 ger tydliga belägg för detta. Hela området från Bellevueberget ned mot Stallmästargården ingick i den piperska parken. Det framgår inte idag, sedan Värtabanan olyckligtvis tillåtits skära parken mitt itu.

En ögonvittnesskildring från 1797:

På höjden av berget ses framlidne riksrådet Carl Sparres malmgård Belle-vue som innefattar hela landsudden mellan Roslags- och Norr-tullarna. Genom väl anlagda promenader, mycket planterande och gräsfälts tilldanande hafva dessa sandbackar, berg och vanvårdade dälder vunnit mycken fägring. Ännu i gränsen af den folkrika staden känner man landsbygdens lugn och gömd mellan de alar som i höjdernas skugga freda den täcka stranden, njutes den ljuvaste svalka af lekande böljor.” (CJ Linnerhjelm, Bref under resor i Sverige, 1797)

Ytterligare belägg finns i Carin Lindskogs bok Claes på hörnet från 1932, där en lavering av Johan Fredrik Martin återges avbildande sluttningen upp mot Sparres träslott och där folk är i färd att plantera träd (s.309). Rikt dokumenterad är också Greger Carpelans begäran om kulturminnesförklaring av Bellevue-parken, inlämnad till länsstyrelsen 1989.

Richard Murray