Det är tragikomiskt att det är en botaniker, rektorn för Stockholms universitet Kåre Bremer, som nu vill bygga bort nationalstadsparken. Sin samlariver som botaniker har han dock kvar: Journalisthögskolan och Lärarhögskolan ska in i Bremers herbarium. Journalisthögskolan ska flytta från Garnisonen på Karlavägen och Lärarhögskolan från sitt alldeles nyligen färdigställda, fina campus på Kungsholmen till nya byggnader vid universitetet i Frescati. Att byggarna känner sig ha vind i seglen är förståeligt. En rad beslut kan tolkas som att det nu är fritt fram att bygga i parken. Särskilt som Stockholms stad under 13 år har underlåtit att ta fram den översiktsplan som skulle klargöra, vad man får och inte får bygga i parken och därmed har händerna fria. För några år sedan släppte Regeringsrätten – som tolkar lagen om nationalstadsparken – fram Fysikcentrum, en jättebyggnad väl synlig från Koppartälten i Haga i fonden av Gustav III:s engelska park. Samma regeringsrätt som först stoppade släppte sedan fram Norra Länken genom Bellevueparken. Den skada, som FFE och andra påpekade med stor sannolikhet skulle komma att uppstå, ser nu ut att materialiseras: Vägverket klarar inte att bygga under parken utan att skada den. Och eftersom ingen sakägare fanns som kunde överklaga Botan-huset så släppte stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund nyligen fram en stor betonglåda på ängen bakom Naturhistoriska riksmuseet. Istället för att utnyttja Albano-området för universitetets utbyggnadsbehov släppte samme Söderlund fram studentbostäder där. Så nu är det inte konstigt att också universitetet tycker sig kunna föreslå en massiv utbyggnad i parken.

Universitets och Akademiska hus program innehåller ett mycket kompakt och omfattande byggande på hela Albanoområdet, inkl. Teknikhöjden, ända ned till mötet mellan Roslagsvägen och Roslagsbanan. Det blir ett enda jättekvarter, med tät och hög bebyggelse i ett område som dels utgör en inramning av Brunnsviken och den engelska parken, dels är en spridningsväg för växter och djur från Hagaparken över Bellevue till Lilljansskogen, en spridningsväg som är i akut behov att förstärkas. Vidare vill man bygga längs Svante Arrhenius väg och flytta Aktiverum till söder om Södra husen. De blå Södra husen ska också byggas på och göras tjockare. Där vill man också bygga ett kårhus. Varför bygga så mycket? Behövs alla dessa nya byggnader? Sedan Fysikcentrum byggdes har man haft svårigheter att fylla upp det stora huset. Flera av Teknis institutioner, som oundgängligen ansågs måste finnas i samma hus som universitetets fysikinstitutioner, flyttade aldrig in utan flyttade till Kista. Astronomerna tvingades mot sin vilja överge observatoriet i Saltsjöbaden. I programmet, som omfattade gamla Roslagstulls sjukhus, finns numera företag och privatskolor inhyrda. Kommer Lärarhögskolan verkligen till slut att flytta från sina splitter nya lokaler på Kungsholmen, där den har en egen identitet, för att istället fragmenteras och förlora sin identitet bland andra institutioner i Frescati?

En annan bärande idé i programmet är att Roslagsvägen utgör en barriär, som förhindrar kommunikation inom universitet, som har lokaler på ömse sidor om vägen. Tidigare universitetsledningar har tillsammans med Vetenskapsakademien och Naturhistoriska Riksmuseet drivit att Norra Länken ska dras vidare i tunnel fram till Ålkistan. Då skulle Roslagsvägen kunna göras till lokalgata, Riksmuseet förenas med Bergianska trädgården och Vetenskapsakademin. Istället föreslås nu att all universitetsverksamhet som ligger väster om Roslagsvägen – i Kräftriket och kring gamla Skogshögskolan (Frescati hage) – ska flytta tvärs över vägen. Genom att på så vis koncentrera verksamheterna skapas ett enormt byggbehov. Vad ska de övergivna lokalerna användas till? Bostäder och företag, säger programmet, utan att förstått att lagen för nationalstadsparken bara medger kompletteringsbebyggelse för redan befintliga verksamheter, företrädesvis vetenskap och kultur.

Ändå är inte de avgörande invändningarna att man bebygger och tar viss mark i anspråk. I Albano-området kan man visst bygga. Viktigast är HUR man bygger. Lagen talar om ”hus i park”, dvs. hus som underordnar sig landskapet, smälter in genom materialval och lämnar spridningsvägar öppna. Resultatet av Akademiska hus nyligen avslutade arkitekttävling om Albano-området resulterade tvärtom i dominerande och futuristiska skapelser. Och Bergs arkitekter, som gjort det nya programmet, vill bygga på Södra husen (vilket också borde diskuteras ur arkitektonisk och arkitekturhistoriska synvinklar).

Förbundet för Ekoparkens vision är att Roslagsvägen görs om till lokalgata och att Roslagsbanan (gärna i form av snabbspårväg) läggs i anslutning till den, Albano-området görs grönskande med stora träd och utnyttjas för en komplettering av universitetet – inte ersättning för övergivna lokaler på annat håll eller för studentbostäder – , Statoil-macken tas bort utan att ersättas av ny bebyggelse, byggande vid Södra husen håller sig till parkeringen och att Vega-platsen vid Naturhistoriska Riksmuseet kompletteras i enlighet med Anderbergs ursprungliga planer istället för att man bygger längs Arrheniusvägen.

Richard Murray