Detaljplan för del av Norra Djurgårdsstaden i stadsdelarna Hjorthagen och Norra Djurgården i Stockholm, S-Dp 2001-07633-54

Ett förslag till detaljplan, upprättad den 30 augusti 2005, har översänts till Läns­styrelsen för samråd. Syftet med detaljplanen är att möjliggöra i huvudsak ny bo­stadsbebyggelse i generellt sex våningar på mark som tidigare använts för indu­striändamål (gasverk och småindustrier). Föreliggande detaljplan utgör en första etapp som omfattar cirka 2 000 bostäder. Inom området finns även tre villor som idag används för bostadsändamål och som i planen föreslås som kvarter där an­vändningen av mark och bebyggelse ska anpassas till områdets kultur- och natur­värden (Q-område). Planförslaget omfattar även kvarter för centrumändamål samt mark för allmänt ändamål, gata och park. En handling som benämns miljökonse­kvensbeskrivning har upprättats och bifogats planhandlingarna. Planområdet är beläget alldeles söder om Husarviken.

Planområdet ligger i anslutning till Gasverksområdet som är en av miljöerna i riks­intresset för kulturmiljövården (enligt 3 kap. 6 § miljöbalken) som omfattar Stock­holms innerstad och speglar den storartade kommunala satsning som gjordes under 1890-talet. Planområdet gränsar också till Nationalstadsparken som är av riksin­tresse (enligt 4 kap. 7 § miljöbalken). Söder om planområdet finns Värtabanan och den blivande Norra Länken vilka båda utpekats som riksintressen för järnväg re­spektive väg enligt 3 kap. 8 § miljöbalken.

I den kommunomfattande översiktsplanen antagen i oktober 1999 redovisas om­rådet norr om Husarviken som speciellt bevarandeområde – Nationalstadsparken. Enligt texten avses Nationalstadsparken behandlas i en fördjupning av översikts­planen. Området söder om Husarviken - Husarviken-Värtan-Frihamnen - redovisas som ett s.k. stadsutvecklingsområde. Med detta avses att markanvändningen föränd­ras till en mångfunktionell och tät stadsbebyggelse med bostäder, arbets­platser, service, kultur och parker sida vid sida för att få en levande och varierad stadsmiljö.

Stockholms stad arbetar med ett förslag till fördjupning av översiktsplanen för Nationalstadsparkens stockholmsdel. Staden avser att strax efter årsskiftet 2005/06 sända ut förslaget för samråd.

Staden har under hösten 2001 tagit fram ett detaljplaneprogram för Hjorthagen-Värtahamnen-Frihamnen-Loudden. Förslaget, som i sin utformning och detalje­ringsgrad mer var att likna vid en översiktsplan, redovisade i området närmast Husarviken en kraftig exploatering med en utformning av innerstadskvarter vilket innebär en kraftfull front mot Nationalstadsparken. Länsstyrelsen framförde därvid i sitt yttrande över programförslaget den 30 oktober 2002 att utformningen av be­byggelsen och området måste vid den fortsatta planeringen ägnas stor omsorg så att upplevelsen av den tillkommande bebyggelsen i området blir visuellt tilltalande och inte skadar det historiska landskapet. Det nu aktuella detaljplaneförslaget utgör en del av detaljplaneprogramsområdet. En landskapsutredning för området Hjort­hagen-Värtahamnen-Frihamnen-Loudden gjordes av Andersson Jönsson Land­

skapsarkitekter på uppdrag av Gatu- och fastighetskontoret i Stockholm år 2002.

Länsstyrelsen har också vid besök på platsen samt ett antal möten med represen­tanter för staden (stadsbyggnadskontoret och dåvarande gatu- och fastighetskon­toret) tidigare underhand diskuterat och framfört synpunkter på den aktuella bebyg­gelseplaneringen. Länsstyrelsen har därvid bl.a. framfört vikten av att bebyggelsen ges en disposition och utformning som beaktar riksintressena, främst Nationalstads­parken och dess syften.

En förutsättning för detaljplanens genomförande är att den del av den befintliga 220 kV-kraftledningen mellan Ekhagen - Värtan som sträcker sig inom planområdet, tunnelförläggs. En prövning enligt 11 kap. miljöbalken (vattenverksamhet) pågår för utförande och drift av kraftledningstunneln. Länsstyrelsen har den 27 maj 2004 beslutat enligt 6 kap. 4 § miljöbalken att den planerade vattenverksamheten som innebär bortledning av inläckande grundvatten i tunneln samt infiltration för att motverka eventuell grundvattensänkning kan antas medföra betydande miljöpåver­kan. Ärendet har ännu inte avgjorts hos miljödomstolen. Länsstyrelsen har med anledning av tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken av högspänningsled­ningen (nätkoncessionsärende enligt ellagen) i yttrande till regeringen den 27 okto­ber 2005 tillstyrkt projektet. Länsstyrelsen kunde därvid dock konstatera att en för­utsättning för att sökt ledning ska kunna nyttjas är att utbyggnaden av tunneln er­håller erforderligt miljötillstånd enligt 11 kap. miljöbalken och att den därefter ut­förs.

Länsstyrelsens synpunkter

Allmänt

Föreslagen markanvändning

Länsstyrelsen har i anslutning till framtagandet av den kommunomfattande över­siktsplanen samt senast i samband med detaljplaneprogrammet ansett det bra att detta till stadens centrala delar närliggande område utnyttjas för s.k. stadsutveck­ling. Detta kan också bli en behövlig förbättring för det av verksamhetsområden omkringbyggda bostadsområdet, stadsdelen Hjorthagen. Enligt planbeskrivningen avses fördelningen mellan bostadsrätter och hyresrätter bli cirka 50/50.

Länsstyrelsen är också medveten att kostsamma marksaneringsåtgärder måste vid­tagits för att göra exploateringen möjlig.

Av till planhandlingarna hörande material kan utläsas att i den i västra delen nu föreslagen utformning av bebyggelsen kommer att på liknande sätt upprepas även för den östra delen.

Miljöprofil

Föreliggande planförslag är det första i en mer omfattande bostadsutbyggnad kring Värtahamnen. Den planerade utbyggnaden motsvarar i omfattning Hammarby Sjö­stad där bebyggelsen nu är under färdigställande. Utbyggnaden i Hammarby Sjö­stad präglas av en stark miljöprofil som uppmärksammats internationellt och bidra­git till att utveckla svensk miljöteknik. Enligt Länsstyrelsens uppfattning vore det värdefullt om motsvarande miljöprofil även komma att prägla utbyggnaden kring Värtahamnen. Härigenom skulle Stockholms ledande position inom hållbart stads­byggande kunna förstärkas och utvecklas ytterligare.

Föreslagen bebyggelses påverkan på riksintressena 3 & 4 kap miljöbalken

Det område som avses bebyggas ligger, som ovan sagts, inom ett riksintresse för kulturminnesvården (miljöbalken 3 kap.). Riksintresset skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada detta. Det gränsar också till Nationalstadsparken (miljöbal­ken 4 kap.). Enligt bestämmelserna i 4 kap. får inte anläggningar tillkomma inom Nationalstadsparken som kan skada det historiska landskapets natur- och kulturvär­den. I propositionen inför lagen om Nationalstadsparken framgår att förslag om tillkommande bebyggelse, anläggningar eller andra åtgärder i områden som direkt gränsar till parken bör bedömas med utgångspunkt från att parkens natur- och kul­turvärden inte får utsättas för påtaglig skada.

Länsstyrelsen bedömer att den föreslagna bostadsbebyggelsen, såsom den gestaltas i detta förslag, inte torde kunna tillkomma utan att kulturmiljövårdens riksintresse och Nationalstadsparken allvarligt påverkas, vilket kan innebära påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljövården och skada på riksintresset Nationalstadsparken. Länsstyrelsen anser att området kan bebyggas med bostäder, men att det måste ske med en anpassning till de befintliga mycket höga natur- och kulturvärdena så att påtaglig skada på riksintresse inte uppstår.

Kulturvärdena i området är framförallt gasverkets industrimiljö, men även Hjort­hagens funkisbebyggelse, Abessinien.

Gasverksområdet som till största delen är ritat av Ferdinand Boberg, har förutom höga arkitektoniska kvalitéer även högt industrihistoriskt värde. De arkitektoniska kvalitéerna utgörs av en storslagen och påkostad tegelarkitektur med omsorgsfullt utformade detaljer i allt från dörrbeslag till den sammanhängande strukturen av området. Byggnaderna är olika men hör ändå ihop med varandra. Även senare tiders komplettering av byggnader är av arkitekturhistoriskt värde då även dessa har en individuell utformning men har anpassats på ett föredömligt sätt till områdets struktur.

Det industrihistoriska värdet består förutom att slutprodukten gas har varit den­samma i mer än hundra år också av att anläggningen som sådan ingår i den kom­munala satsning som Stockholms stad gjorde i slutet av 1800-talet. Det finns fort­farande möjlighet att begripa områdets såväl som gasproduktionens utveckling under de senaste hundra åren.

Länsstyrelsen anser att den storskaliga kvartersstruktur som föreslås svårligen låter sig förenas med ett bevarande av de industrihistoriska värden i Gasverksområdet, bl.a. ett bibehållandet av begripliga sammanhang mellan de olika delarna i gasver­kets produktionsanläggning, som bortsett från gasklockorna präglas av relativt låga, linjära byggnader utmed järnvägsspåren och lagren av kol och koks.

Förslaget innebär en kraftig exploatering med byggnader i sex våningar som bildar en front mot Husarviken och Nationalstadsparken. Även om det finns släpp och öppningar i bebyggelsefronten blir effekten en massiv stadsmur direkt inpå Nation­alstadsparken och den lantliga Fiskartorpsmiljön med Karl XI’s fiskestuga. Länssty­relsen anser att en lättare exploatering invid Husarvikens strand än vad planförsla­get utvisar är nödvändig för att påverkan på såväl landskapsbild, miljön runt Husar­viken som spridningskorridorer inte skall innebära påtaglig skada på Nationalstads­parkens natur- och kulturvärden. Områdena närmast Nationalstadsparken i planom­rådets nordvästra del borde behandlas som en övergångszon utan exploatering.

Landskapet kring Fiskartorpet och Husarviken kommer att utsättas för en stor påverkan genom att den kraftiga stadsfronten tillsammans störningar som ljud och ljus från bebyggelsen blir ett allt för dominerande inslag i denna småskaliga miljö. Det kommer samtidigt att bli svårare att kunna avläsa landskapets utveckling när Hjorthagsbergets kontur inte länge blir synlig. Områdets värde består även av att flera litterära texter kan knytas till platsen och att området har ett symbolvärde för en ändrad natursyn under den gustavianska tiden. (Detta finns beskrivet bl.a. i Länsstyrelsens rapport "Nationalstadsparkens historiska landskap - det immateriella perspektivet" 1999 U:19.) Kommande generationer bör få samma möjlighet som vi att kunna uppleva detta historiska landskap.

Bebyggelsen inom planområdet behöver omfördelas för en exploatering och ge­staltning som bättre anpassas och tar hänsyn till Nationalstadsparken, gasverket och Hjorthagen. Mot bakgrund av ovanstående, och på grund av att viktiga aspekter ur miljökonsekvensbeskrivningen samt stadens landskapsutredningen från 2002 inte redovisas och beaktas i detaljplaneförslaget, anser Länsstyrelsen att planförslaget behöver omarbetas.

Buffertzoner

Som ovan framförts framgår av propositionen inför lagen om Nationalstadsparken att förslag om tillkommande bebyggelse, anläggningar eller andra åtgärder i i buf­fertzonen bör bedömas med utgångspunkt från att parkens natur- och kulturvärden inte får utsättas för påtaglig skada. Inverkan på ekologiska spridningskorridorer m.m. och på stads- och landskapsbilden är härvid av betydelse. Vidare framhålls att s.k. "buffertzoner" inte behöver ingå i området av det skälet att staten skall garante­ras ingripandemöjlighet om ett exploateringsanspråk skulle dyka upp i denna buf­fertzon. Enligt plan- och bygglagen kan staten ingripa mot kommunala beslut som innebär att ett riksintresse hotas, oavsett om hotet ligger inom ett område av riksin­tresse eller i sådan närhet av området att riksintresset hotas.

Historiska landskapet

I stadens landskapsutredning framhålls att norra och södra sidan av Husarviken vid Fiskartorpet tillsammans bör ses i ett kulturhistoriskt sammanhang samt att södra stranden av Husarviken i Fiskartorpets närområde bör lämnas fri från bebyggelse.

Bebyggelsen kommer, enligt Länsstyrelsens uppfattning, att väsentligt ändra ut­blickarna från riksintresset. Karl XI:s Fiskartorp, Djurgårdens äldsta byggnad, kommer exempelvis att ligga cirka 150 meter som närmast från den föreslagna sex­våningsbebyggelsen.

Landskapsbild

I planhandlingarna anges att bebyggelsen längs Husarviken föreslås ha plushöjder på maximalt över 26 meter. En bibehållen trädridå mot Nationalstadsparken före­slås också. Vidare skrivs att landskapsbilden framför allt påverkas sett från Hjort­hagsberget. Konsekvenserna av nollalternativet beskrivs också, bland annat hävdas att: ”Sett från Nationalstadsparken kommer områdets skräpiga och tillfälliga ka­raktär att kvarstå, kanske till och med förstärkas.”

Mot bakgrund av att området gränsar till ett riksintresse är det anmärkningsvärt att inte frågan om skadan på Nationalstadsparkens natur- och kulturvärden hanteras mer ingående. Att behandla frågan om skada genom bland annat ovan citerade me­ning antyder att riksintresset inte uppmärksammats tillräckligt.

I rekommendationer i stadens landskapsutredning för området framhålls bl.a. vikten av att utforma området med hänsyn till anblicken av landskapet och dess grönska, att lyfta fram landskapets struktur genom att bibehålla synliga samband och dalstrå­ken läsbara genom området, att ta fasta på Hjorthagsbergets kontor och skogklädda sidor, samt att bibehålla vattenrummet och de vegetationsklädda stränderna runt Husarviken, som genom tidigare utfyllnader blivit ett smalt sund. Enligt Länsstyrel­sens uppfattning bör dessa rekommendationer få genomslag i större omfattning än vad som nu gjorts i detaljplaneförslaget.

Spridningskorridorer

I planhandlingarna konstateras att det finns en målkonflikt med ett av Stockholms stads miljömål eftersom den föreslagna exploateringen görs i en spridningszon. Det konstateras vidare att spridningsvägarna huvudsakligen går öster och väster om planområdet och att planförslaget kan bidra till att stärka grönstrukturen i de delar av planområdet som tidigare varit verksamhetsområden. Förslag till hur en för­stärkning skulle kunna genomföras ges också genom att bl.a. exempel på vilka parkväxter som är lämpliga att plantera i området anges. Åtgärder av kvantitativ natur föreslås dock inte bortsett från att ett bredare släpp i bebyggelsen om cirka 70 meter mellan Hjorthagsberget och de tre villorna.

Av landskapsutredningens rekommendationer framgår att biotoper generellt bör tillföras området och att dessa biotoper bör länkas samman med Nationalstadspar­kens grönstruktur samt att spridningsvägen mellan Lill-Jansskogen och Hjorthagen bör skyddas och utvecklas.

I miljökonsekvensbeskrivningen redovisas bl.a. följande:

·        Planförslaget innebär exploatering i en spridningszon mellan norra och södra Djurgårdens kärnområden.

·        Vid planering av området bör tillses att faunakorridorerna som passerar genom eller i randzonen till framtida bebyggelse bibehålls eller förstärks.

·        I ett större perspektiv bör även beaktas att områden som angränsar till plan­området i öster föreslås för bebyggelse. Detta kan medföra minskade möjlig­heter att bibehålla faunakorridorer.

·        Bevara och tillvarata trädridån mot del av Husarviken. Gör inte strandanlägg­ningen för ordnad mot Husarviken utan låt parklandskapet mjukt möta bebyg­gelsen. Bevara Husarvikens vattenrum med vegetationsbevuxna stränder.

I planbeskrivningen anges nyckelord, mål och målbeskrivningar. Av målbeskriv­ningarna framgår bland annat att planering och byggande ska genomföras med hän­syn till ekologiska värden. Det berörda området har avgränsats som ett område av betydelse för den ekologiska infrastrukturen i och i anslutning till Nationalstads­parken.

Passagen mellan norra och södra Djurgården utgör i själva verket en av de trängsta mellan Nationalstadsparkens olika delar. Dessa samband har betydelse för den bio­logiska mångfalden i Nationalstadsparken. Såsom framgår av avhandlingen ”Spatial and Temporal Perspectives on Biodiversity for Physical Planning” (Katarina Löf­venhaft – 2002) har en kraftig försvagning av denna länk skett under det senaste seklet. Utarmningen av den biologiska mångfalden orsakat av sådana försvagade samband har visat sig ske med lång fördröjning, något som i längden skulle drabba både Norra och Södra Djurgården. Detta stärker betydelsen av att inte ytterligare försvaga denna länk. En bebyggelseexploatering i spridningszonen skulle kunna medföra att Nationalstadsparkens naturvärden minskar genom att flödet av arter mellan Norra och Södra Djurgården hindras och därmed den biologiska mångfalden i parken. Den föreslagna detaljplanen behöver mot bakgrund av ovanstående inne­hålla redovisning till hur spridningskorridorerna kan förstärkas.

Övrigt

Ytterligare en aspekt som borde belysas bättre är hur de boende i Hjorthagen skulle kunna få en förbättrad tillgänglighet till Nationalstadsparken. Deras tillgänglighet är idag låg genom att inga tydliga vägar finns mellan områdena.

Planbeskrivningen bör tydligare redovisa vad som avses med den parklek, som ska anordnas i anslutning till de tre villorna och ligger inom Nationalstadsparken.

Under senare år har olika uppfattningar framförts om hur Nationalstadsparkens gräns vid Husarviken går. Länsstyrelsen anser att gränsfrågan i första hand bör hanteras i översiktsplaneprocessen, på samma sätt som för andra riksintressen. Det hade därför varit bra om Stockholms stad valt att lägga fram förslaget till fördjup­ning av översiktsplanen med en preciserad gräns för Nationalstadsparken innan detaljplaneförslaget skickats ut för samråd.

Miljöstörningar

Buller

Den föreslagna bebyggelsen kommer att utsättas för bullerstörningar från trafik på omgivande gator och spår.

Regering och riksdag har vid olika tillfällen uttalat vilka bullernivåer från trafik som bör eftersträvas. När det gäller nya bostäder sägs det att dessa inte bör planeras så att högre ekvivalentvärden förekommer än 30 dB(A) inomhus och 55 dB(A) ut­omhus utanför fasad. Maximal ljudnivå inomhus med stängda fönster bör inte överstiga 45 dB(A) nattetid (kl. 22-06). Uteplats bör inte utsättas för mer än 70 dB(A) maximalnivå.

I vissa fall kan avsteg från dessa riktvärden accepteras t.ex. vid utbyggnad i centrala lägen med goda kollektivtrafikförbindelser. Större avsteg bör dock inte komma i fråga än att inomhusriktvärdena klaras och att utomhusvärdet - 55 dB(A) - uppfylls utanför hälften av boningsrummen i varje lägenhet. I planen regleras lägenheternas utformning med hänsyn till buller. Länsstyrelsen anser att här aktuell bebyggelse är ett sådant fall där en avvikelse enligt ovan kan accepteras.

Luftkvalité/Miljökvalitetsnormer MKN

Idag är området enligt prognos från Stockholms Luftvårdsförbund inte utsatt för luftföroreningshalter över riktvärdena. Utbyggnad av planområdet medför att fram till Norra Länkens är färdig blir det en försämring av luftkvaliteten. Efter Norra Länkens öppnande bedöms situationen bli bättre eftersom det då blir en mindre mängd fordonsrörelser inom planområdet. Trafikmängden i kombination med ut­formning av vägens närmaste omgivning samt gaturummets form och slutenhet, d v s olika ventilationsförhållanden, har mycket stor betydelse för halterna av kväve­dioxid och partiklar. Smala slutna gaturum tål mycket mindre trafik än bredare och öppnare. I det fortsatta planarbetet är det viktigt att uppmärksamma luftkvaliténs förändringar beroende på mängd trafik och bebyggelsens utformning.

Markföroreningar

I området som ska exploateras finns markföroreningar. Länsstyrelsen förutsätter att dessa omhändertas så att inte de hotar människors hälsa eller den biologiska mång­falden. Här bör Naturvårdsverkets föreskrifter – ”Generella riktvärden för förorenad mark”, Rapport 4638 vara vägledande.

Hästallergen

Ryttarstadion ligger cirka 100 meter från föreslagen bebyggelse. Frågan om sam­ordning mellan hästverksamheter och bostäder med avseende på störningsrisker däribland allergier måste hanteras i planhandlingarna. Länsstyrelsen kan dock kon­statera att det mellan hästanläggningen och bostadsbebyggelsen föreslås ett köp­centrum. Enligt Länsstyrelsens uppfattning torde därför förutsättningar föreligga för att bostadsbebyggelsen ska kunna accepteras.

Risker

Den södra delen av planområdet, som planeras för centrumändamål, angränsar till järnväg där det transporteras farligt gods. Som underlag för bedömning av ett cent­rumändamål som avser kvarteret Ängsbotten måste kommunen redovisa och beskriva risksituationen om/hur omkringliggande verksamheter kan påverka planområdet, vad gäller risker. Detta måste även lyftas in i planbeskrivningen, samt att eventuella riskreducerande åtgärder läggs in i planbestämmelserna.

För att Länsstyrelsen ska kunna bedöma planens lämplighet måste en riskanalys finnas med som underlag och visa om och hur ny bebyggelse kan vara acceptabel med avseende på människors hälsa och säkerhet. Om avstånden mellan järnväg och ny bebyggelse kommer att understiga de av Länsstyrelsen rekommenderade skydds-avstånden (Länsstyrelsens rapport 2000:01 "Riskhänsyn vid ny bebyggelse ..."), så måste riskanalysen även innehålla en verifiering av de riskreducerande åtgärderna. Det är således viktigt att riskanalysen kan visa att dess, eventuella, föreslagna risk-reducerande åtgärder verkligen medverkar till att sänka riskerna till en acceptabel nivå.

Borttagande av kraftledning

Ett genomförande av stora delar av detaljplanen förutsätter borttagande av den ge­nom området gående 220 kV-kraftledningen.

Frågan om tunnelförläggning av kraftledningen prövas för närvarande som ovan nämnts enligt miljöbalkens 11 kap – vattenverksamhet – samt nätkoncession enligt ellagen.

Möjligheten att utnyttja byggrätten är beroende av en omständighet som staden inte rår över. Detaljplanen bör inte antas innan vetskap finns att kraftledningen borttas.

Miljöbedömning / Miljökonsekvensbeskrivning

Miljöbedömningar i planer och program

Enligt PBL ska miljökonsekvensbeskrivning göras för detaljplaner som medför en betydande miljöpåverkan p.g.a. att planområdet får tas i anspråk för en eller flera av de verksamheter som är uppräknade i 5 kap 18 §. Sedan juli 2004 innehåller miljö­balken även bestämmelser om miljöbedömningar av planer och program vilka ska tillämpas på alla detaljplaner som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. En miljöbedömning innebär bl.a. att en miljökonsekvensbeskrivning ska upprättas. Planprocessen för Hjorthagen startade innan lagändringen trädde i kraft men enligt övergångsbestämmelserna ska detaljplaner ändå omfattas av miljöbalkens krav om de antas efter den 21 juli 2006.

Av planhandlingarna framgår inte att en ”behovsbedömning” gjorts. Enligt genom­förandebeskrivningen avses detaljplanen antas tredje kvartalet 2006, varför det inte finns någon som helst utrymme för förseningar. Enligt Länsstyrelsens uppfattning är ett upprättande av en miljökonsekvensbeskrivning enligt miljöbalkens regler att rekommendera.

Miljökonsekvensbeskrivning

Vissa av de i detta samrådsyttrande framförda synpunkter innebär att miljökonse­kvensbeskrivningen upprättad den 1 april 2005 behöver kompletteras.

Således behöver de storskaliga förändringarna av landskapet och påverkan på natur- och kulturlandskapet såväl i stort som i dess värdefulla delar, såsom gasverket och Fiskartorpsmiljön, analyseras och redovisas.

Likaså behöver effekterna på spridningsvägar analyseras och redovisas utförligare. Länsstyrelsen anser att effekterna av den föreslagna detaljplanen på spridningsväg­arna är svåra att bedöma eftersom uppgifterna i planen är alltför knapphändiga. Den föreslagna bebyggelsen innebär dock knappast någon förstärkning av spridnings-vägarna utan sannolikt en försvagning. Analysen bör utföras så att den kan ligga till grund för en planering av hur spridningsvägarna genom området kan stärkas.

Länsstyrelsen kan vidare konstatera att kulturmiljöaspekterna inte behandlats i miljökonsekvensbeskrivningen vilket är en anmärkningsvärd brist med tanke på berörda riksintressen.

Sammanfattningsvis kan konstateras att en exploatering intill ett sådant här känsligt natur- och kulturlandskap behöver föregås av en bred och genomlysande diskussion om olika alternativ att använda och gestalta området som ett led i ett bra besluts­underlag.

Övrigt

Staden och myndigheter har enligt kulturminneslagens 4 § att iaktta att gott ortnamnskick beaktas. Länsstyrelsen ifrågasätter namnet Norra Djurgårdsstaden. Lämpligen borde det anknyta till vedertagna namn med närmare anknytning till platsen, såsom Husarviken.

Förutom undertecknade har i ärendets beredning förvaltningsdirektör Rutger Öijer­holm, miljö- och planeringsdirektör Lars Nyberg, landssekreterare Carl-Gustaf Hagander, länsantikvarie Ann-Charlotte Backlund och naturvårdschef Anders Nylén deltagit.

Bo Hansson

länsöverdirektör

                                                                 Claes Halling

                                                                 tf. planchef

Kopia till:

Stockholms stad, Miljöförvaltningen, Avd Trafik & miljö

Regionplane- och trafikkontoret

Mk

Mn

Ms

Rr

Mp (akten + pärmen)

Landshövdingen

Länsöverdirektören

Miljö- och planeringsdirektören