Stockholm, den 24 maj 2005

Till

Stockholms Stadsbyggnadskontor

Registraturen

Box 8314

104 20 Stockholm

Programsamråd för Kvarteret Skeppsholmsviken mm (Dp 1999-05636-54)

Djurgårdens Hembygdsförening (Dhf), som har till syfte att verka för vården och bevarandet av Djurgårdens natur, kultur, minnen och traditioner, har genom ett av Stadsbyggnadsnämnden beslutat programsamråd beretts tillfälle att yttra sig över den rubricerade planen, redovisad i material utsänt av Stadsbyggnadskontoret 2005-03-21.

Historik och dagsläge

Planområdet upptogs i äldre tid av en bergknalle på en udde utanför Alkärret och ett strandområde som senare blivit utfyllt. Vid 1700-talets mitt fanns här amiralitetsskeppare Nils Falks hus och trädgård. Området kallades Falkens backe eller Falkens berg. Bebyggelse på båda sidor av Falkenbergsgatan utgjorde del av det lilla samhället Djurgårdsstaden. Berget röjdes av och marken planades ut för Maskinhall och Konsthall på 1897 års Konst- och Industriutställning. Tillfällig bebyggelse följde, för Nöjesfältet från 1924, dels småskaliga bodar och kiosker, dels våldsamma konstruktioner; en berg- och dalbana. Sedan 1956 är här huvudsakligen  en stor grusplan för bilparkering. Till dess norra del förlades 1961 det provisoriska Wasamuseet, sedan 1989 spårvagnshall, och från 1991 Aquaria vattenmuseum. Parkeringsytan har sedermera inköpts av Gröna Lund för verksamhetens expansion.

          Marken har stadsplanelagts vid olika tidpunkter. Av stadsbyggnadskontorets redovisning framgår att idag finns här vilande stadsplaner från 1899 till 1957 för olika delområden. För samtliga har genomförandetiden gått ut. Under hela 1900-talet har bostadsbebyggelse planerats på delar av området; den senast antagna planen gällde ateljéer med tillhörande bostäder bakom Liljevalchs Konsthall.  

Föreslagen användning och gestaltning av kvarteret Skeppsholmsviken

Dhf konstaterar att planen primärt syftar till att ändra nuvarande tillfälliga användning av marken för att möjliggöra att befintliga verksamheter i området, särskilt Gröna Lund och Aquaria Vattenmuseum ges möjlighet att utvecklas. Dhf välkomnar stadsbyggnadsnämndens stöd för denna utveckling. En expansion av verksamheter för museum, nöjen och publika attraktioner inom kvarteret Skeppsholmsviken, som nästan helt saknar inslag av naturområde eller park bör, som stadsbyggnadskontoret skriver, väl kunna inrymmas inom bestämmelserna för Nationalstadsparken. För detta talar också det förhållande att nöjeslivets byggnader har lång tradition i denna del av Södra Djurgården.

          Samtidigt är det angeläget att påminna om att det för tillåtlighet inte räcker att nybyggnader inom Nationalstadsparken kan ses som expansion av verksamheter som är i linje med syftet med parken och som redan existerar där. Ny bebyggelse och nya anläggningar får komma till stånd och andra åtgärder vidtas i Nationalstadsparken ”endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets kulturvärden i övrigt skadas” (Miljöbalken, 4 kap, 7 §). Att som planförfattarna hävda att ett intrång i Nationalstadsparkens natur- och kulturmiljö skall kunna motiveras då intrånget finns beskrivet i riksintresset strider alltså klart mot den lagparagraf som reglerar skyddet för Nationalstadsparken.

          Även för en av allmänheten omtyckt och väl etablerad verksamhet som Gröna Lund med nöjespark och restauranter som kan sägas ingå i riksintresset, gäller att dess utbyggnad måste prövas utgående från dess konsekvenser för natur- och kulturmiljön och det historiska landskapets kulturvärden i övrigt.  Här finns enligt Dhf uppenbara brister i föreliggande planförslag, mest slående avseende den tillåtna höjden på de attraktioner som planeras på tomten, bl.a. en berg- och dalbana som skulle ”vara ungefär i nivå med Skansenbergets trädtoppar”. Att detta utgör intrång i natur- och kulturmiljön och skadar det historiska landskapets naturvärden säger sig självt.

          Det finns också anledning för planförfattarna att beakta att bevarandet av den mångfald som utmärker denna del av Djurgården också kan sägas utgöra en del av riksintresset i området. Det är därför angeläget att bevara de bostäder som ännu är kvar i området. I ljuset av en sådan strävan bör planen medverka till att störningarna från verksamheten i kv Skeppsholmsviken hålls inom rimliga gränser för de boende på andra sidan av Falkenbergsgatan. Någon sådan diskussion förs inte i förslaget.

          Sammanfattningsvis avstyrker Dhf att publika attraktioner inom kvarteret Skeppsholmsviken ges en höjd som skadar natur- och kulturvärden och är av sådan karaktär att det omöjliggör boende vid Falkenbergsgatan.

Falkenbergsgatan

En, som det förefaller intressant möjlighet, som inte redovisas eller omnämns i utredningsmaterialet, är att återväcka idén om ateljébostäder utefter Falkenbergsgatan. Här tycks det för en gångs skull vara möjligt att bygga bostäder i Nationalstadsparken utan att skada naturmiljön eller behöva vidta kostsamma saneringsarbeten. Dessutom skulle detta kunna bidra till att estetiskt reparera den trasiga gatumiljön och i varje fall delvis återge Falkenbergsgatan något av dess tidigare kvaliteter. Också de småskaliga hus, plank och staket som i planförslaget utgör kvarteret Skeppsholmsvikens gräns mot gatan skulle då kännas motiverade och inte endast upplevas som skylande kulisser.

Strandpromenaden

En komponent i planen som har föranlett omfattande diskussion och som lett till särskilda detaljstudier är en ny strandpromenad utefter den del av planområdet som når fram till vattnet. Den medför uppenbarliga restriktioner för områdets intressenter, av Aquaria bedömda så allvarliga att de hotar verksamhetens överlevnad. Eftersom ett viktigt syfte med planen just är att göra det möjligt för bl.a. Aquaria att utvecklas, är det angeläget att närmare granska motiven för strandpromenaden.

          Planutlåtandet hänvisar till en mängd uttalanden om betydelsen av en strandpromenad här. I avsaknad av en överordnad plan redovisande gångstråk och strandpromenader från Galärvarvsområdet till Ryssviken övertygar inte uttalanden av detta slag. Av större betydelse är Länsstyrelsens påpekande att det är viktigt att bevaka allmänhetens intressen av tillgänglighet i Nationalstadsparken. Samtidigt som Dhf instämmer med att allmänhetens intressen skall prioriteras vid all planering på Djurgården, så ifrågasätter vi om man alltid når största möjliga allmänna nytta genom att öppna strandpromenader utefter alla Djurgårdens stränder. Dels kan det finnas kvaliteter i att utveckla gångstråk på växlande avstånd från och i varierande relation med vattnet. Dels kan det finnas anledning att prioritera en mycket vattenberoende verksamhets direkta vattenkontakt framför en strandpromenad. Detta bör vara fallet när verksamheten i fråga vänder sig till allmänheten och särskilt då allmänhetens kontakt med vattnet inom verksamhetsområdet utgör en del av verksamhetsidén.

          Dhf menar att en direkt vattenkontakt är av strategisk betydelse såväl för Gröna Lund som för Aquaria. Båda bedriver verksamhet som vänder sig till och är av stort intresse för allmänheten. Att Aquaria för sitt studium och sin presentation av livet i Östersjön har behov av direkt vattenkontakt utefter i princip hela sin västra gräns är uppenbart. När det gäller Gröna Lund är förhållandet inte lika självklart. Läget vid vattnet är emellertid en unik tillgång, ett viktigt konkurrensmedel för Gröna Lund, Den direkta vattenkontakten är en resurs som kan bli av avgörande betydelse i en verksamhet som med sitt känsliga läge i Djurgårdsstaden och Nationalstadsparken inte kan bygga på att vara högst eller låta mest.

          Sammanfattningsvis menar Dhf att strandpromenaden runt kvarteret bör utgå. Det är ett allmänintresse att såväl Gröna Lund som Aquaria når fram till vattnet. Med hjälp av en bråkdel av de resurser som på så sätt inbesparas kan man höja kvaliteten på det redan idag befintliga gångstråket från vattnet i Wasahamnen genom Falkenbergsgatan och dess fortsättning Lilla Allmänna Gränd fram till vattnet vid Djurgårdsvarvet. Ett behov av särskild utrymningsväg från färjeläget vid Allmänna Gränd i nödsituationer bör kunna tillfredsställas genom att tillåta och genom särskilda nödutgångar förbereda för sådan evakuering genom Gröna Lunds områden.

Trafik och andra överordnade synpunkter

Djurgårdens Hembygdsförening konstaterar avslutningsvis att de av intressenterna önskade utvidgningar som utgör utgångspunkt för planförslaget avses leda till ökad publiktillströmning. Redan idag är publiktrycket kring Skansen, Gröna Lund och Galärvarvsområdet många dagar och kvällar under den varma årstiden sådant att området utsätts för svår förslitning och trafiksituationen blir kaotisk. Detta har vi otaliga gånger påpekat och försökt att få såväl ansvariga politiker som Djurgårdens Intressenter - med bl.a. Gröna Lund och Aquaria som medlemmar - att ta itu med. Djurgårdens Hembygdsförening förutsätter att inga ytterligare bygglov för publikdragande och trafikgenererande verksamheter i denna del av Djurgårdsön tillstyrkes innan trafikfrågorna lösts, de samlade konsekvenserna avseende miljön studerats och den totala exploateringens omfattning och inriktning därefter beslutats i den fördjupade översiktsplanen.

Djurgårdens Hembygdsförening

Jörn Beckmann                                Joen Sachs

ordförande                                     vice ordförande