HAGA-BRUNNSVIKENS VÄNNER

Husarviken - en gudomlig del av nationalstadsparken?
Samrådsyttrande över detaljplan för del av Norra Djurgårdsstaden i  Hjorthagen, S-Dp 2001-07633-54.

Ä´ke det gudomligt, Fiskartorpet, vad?
Gudomligt att beskåda!
Än de stolta stammar, som stå rad i rad
Med friska blad?
Än den lugna viken
Som går fram? - Åh ja!
Än på långt håll mellan diken
Åkrarna!
Ä´ke det gudomligt,
dessa ängarna?
Gudomliga! Gudomliga!

Det pastorala landskap som Ulla Winblad ser från fönstret på Fiskartorpet i Fredmans epistel
nr 71 är träden, åkrarna och ängarna vid Husarviken.

Landskapet är i dag skyddat genom miljöbalkens bestämmelser om nationalstadsparker.
Inom en sådan får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder
vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det histo-
riska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas*. Åtgärder i områden som gränsar till
nationalstadsparken får vidtas endast om det kan ske utan att det historiska landskapets natur-
och kulturvärden utsätts för påtaglig skada**.

Givetvis ser landskapet inte likadant ut idag som på 1700-talet men ännu så sent som 1920
var det relativt oförändrat. I dag hotas de sista länkarna mellan Norra och Södra Djurgårdens eko-
logiska kärnområden. Bilden nedan visar bebyggelsens utbredning 1790-1990. Den återfinns i
Regeringens proposition 1994/95:3 om Nationalstadsparken. Kartan på nästa sida visar utveck-
lingen kring Husarviken och de nu mest aktuella hoten mot de ekologiska spridningszonerna där.

___________________________________________________________________________
* Skada; negativ inverkan av någon betydelse för de angivna värdena. (Prop. 1994/95:3, Kap 12)
**Påtaglig skada; bestående negativ inverkan på de skyddade intressena. (Prop. 1994/95:3, Kap 12) 

Kartan visar hur den föreslagna bebyggelsen vid Husarviken, Värtabanan och Norra
Länken påverkar landskapet och den känsliga spridningsvägen mellan Norra och Södra
Djurgårdens ekologiska kärnområden. Underlagskartan, som visar biotoper och historisk
markanvändning, är gjord av Katarina Löfvenhaft och Christina Wikberger 1996 och
återfinns i rapporten Nationalstadsparkens ekologiska infrastruktur, SBK 1997:98.                                                                                                                                                       

Vid Storängskroken möts Storängens och Husarvikens dalgångar. Det gör också
nationalstadsparkens gräns mot Gasverket och Storängskrokens arbetsplatsområde.

I början av förra seklet sträckte sig vikens vatten fram till Storängskroken. Söder om viken
begränsas dalgångarna av skogsklädda berg, Hjorthagsberget och Ugglebacken. Norr om viken
sträcker sig ängar förbi Fiskartorpet upp mot Lillsjön och Laduviken. Här, norr om viken, finns
goda exempel på åtgärder som helt i enlighet med nationalstadsparkens syfte återskapar
förlorade natur- och kulturvärden. Världsnaturfonden har restaurerat Lillsjön som våtmark och
Djurgårdsförvaltningen har avvecklat upplagsområdet i Fisksjöäng som återställs till ängs- och
hagmark.

Vid gasverkstomten söder om viken har stranden fyllts upp på 1930-talet för att rymma kol- och
kokslager. Sedan produktionen av gas ur kol upphört 1972 har träd vuxit upp längs den utfyllda stranden.

Stadens Program för planering av området Hjorthagen-Värtahamnen-Frihamnen-Loudden,
november 2001, anger att det finns förutsättningar för en bostadsenklav med ca 5000 bostäder
inom området Gasverkstomten-Storängskroken. Till programmets utgångspunkter för
planeringen hör en landskapsanalys som behandlar ”möjligheter och begränsningar för ny
bebyggelse, samt förslag till aspekter att beakta i det fortsatta planeringsarbetet”. (Landskaps-
utredning för området Hjorthagen-Värtahamnen-Frihamnen-Loudden, Andersson Jönsson
Landskapsarkitekter AB, februari 2002).

I landskapsutredningen framhålls bl.a. att det är viktigt att det visuellt läsbara dalstråket
Fiskartorpet-Fisksjöäng-Husarviken bevaras och lyfts fram. ”Längs Storängens och Husarvikens
dalgångar bör Hjorthagen och Ugglebacken förbli dalstråkets väggar och rå över ny bebyggelse
för att behålla landskapets identitet och tydlighet. Där dalgångarna möts bör lämnas obebyggt.
En grön zon med trädvegetation samt lägre höjd på nya byggnader närmast Husarvikens södra
strand förstärker vattenrummets intima småskalighet”. ”Fiskartorpets miljö måste särskilt
beaktas”. Husarvikens öppna vattenyta bör ”vidgas med utgångspunkt från äldre strandlinjer”.
Norra och södra sidan av Husarviken bör ”ses som ett kulturhistoriskt landskapligt sammanhang
och utvecklas med dessa utgångspunkter som nationalstadsparkens gräns”.

Landskapsutredningen ger många exempel på riktlinjer som syftar till att långsiktigt säkerställa
och utveckla Nationalstadsparkens natur- och kulturvärden och som därför borde ingå i en
fördjupad översiktsplan för nationalstadsparken. Kommittén för Gustavianska Parken och Haga-
Brunnsvigens Vänner har bett Sture Koinberg att göra en idéskiss till användning och gestaltning
av området mellan Husarviken och Stadion efter liknande riktlinjer (se bilaga). I idéskissen har
särskild tonvikt lagts på att illustrera hur man kan
-   skapa ett centrum för idrotts- och friluftsliv med ett rikt varierat utbud som samtidigt skall
vara ett inbjudande genomgångsrum till Norra Djurgårdens strövområden,
-   säkerställa områdets viktiga funktion som ekologisk spridningszon mellan Södra och Norra
Djurgården,
-       förtydliga rumsliga gränser och sammanhang i landskapet samt
-       återskapa förlorade skönhetsvärden och historiska sammanhang i landskapet kring
Husarviken och samtidigt stärka den biologiska mångfalden i området.

Den nu aktuella detaljplanen avser en 1:a utbyggnadsetapp med ca 2000 bostäder. Planom-
rådet ligger i dalgången mellan Hjorthagsberget och Ugglebacken och sträcker sig från
Husarviken i norr till Värtabanan i söder. I efterföljande etapper byggs området ut mot väster
längs Husarvikens södra sida. De föreslagna byggnaderna bildar en massiv sju våningar hög
stadsfront mot Nationalstadsparken (se kartan på sid 2). Viktiga aspekter i landskapsutred-
ningens rekommendationer har helt tappats bort. Storängens dalgång har täppts till och det
visuellt läsbara dalstråket Fiskartorpet-Fisksjöäng-Husarviken har trängts ihop av höga
byggnadskvarter som kryper fram mot Husarviken och döljer Hjorthagsberget som är dess
naturgivna södra vägg. Höga hus endast 25 m från den utfyllda stranden förvandlar Husarvikens
södra strand till en stadskaj. Det är uppenbart att en sådan stadsfront mot Nationalstadsparken
skulle dominera det historiska landskapet på ett sätt som innebär att dess natur- och kulturvärden
utsätts för påtaglig skada och därmed skulle strida mot bestämmelserna i lagen om
nationalstadsparken.

Haga-Brunnsvikens vänner förespråkar en omarbetning av planen som tar sin
utgångspunkt i det historiska landskapet och låter det vara avläsbart även i framtiden. I ett
natur- och kulturhistoriskt perspektiv är det ett starkt samband mellan landskapet på ömse sidor
om nationalstadsparkens gräns som präglar det historiska landskapets värden, inte den skarpa
kontrast som föreslås i stadens planering. Längs Storängens och Husarvikens dalgångar bör
Hjorthagen och Ugglebacken förbli dalstråkens väggar och rå över ny bebyggelse. Norra och
södra sidan av Husarviken bör ses som ett kulturhistoriskt landskapligt sammanhang och
utvecklas med dessa utgångspunkter som nationalstadsparkens gräns. Husarvikens öppna
vattenyta bör vidgas. En bredare grön zon med ny trädvegetation närmast Husarvikens södra
strand samt lägre höjd på nya byggnader förstärker vattenrummets historiska identitet och
tydlighet.

För Haga-Brunnsvikens vänner

Lars Sundströmordförande

Bilaga: Nationalstadsparkens möte med staden - alternativ för utvecklingen av Hjorthagen-
Husarvikenområdet. Skisser av landskapsarkitekten Sture Koinberg
                                                                                                                                  
Bilaga till samrådsyttrande över detaljplan för del av Norra Djurgårdsstaden, S-Dp 2001-07633-54

Alternativ för utvecklingen av Hjorthagen-Husarvikenområdet.
Skisser av landskapsarkitekten Sture Koinberg                                                                    

Nationalstadsparkens möte med staden
Kulturlandskapen i Nationalstadsparken övergår till ett parklandskap i gränsområdet mellan stad
och landskap. Förslaget beskriver en tänkbar utformning av denna gränszon.
Grundtanken är att området kring Husarviken ingår i denna gränszon där idrott och friluftsliv ges
utrymme att utvecklas tillsammans med kulturella aktiviteter och begränsad bostadsbebyggelse.
Här finns plats för många av de 67 olika idrottsföreningarna att utnyttja befintliga anläggningar
och bygga nya. Plats för lek, friskvård och allehanda friluftsaktiviteter tillskapas härigenom för
Stockholms befolkning. Kulturella aktiviteter orienteras till gasklockorna och till den föreslagna
amfiteatern samt till befintlig bebyggelse.
Ett nytt konferenscentrum kan förläggas i nära kontakt med tunnelbanan och med front ut mot
Värtans vattenrum. Anläggningen bör ges internationell standard.
Husarvikens södra strandlinje förändras och utformas till en strandpark.
En hamnanläggning för mindre båtar anlägges vid Husarvikens mynning i Värtan. Tanken är att
båtturismen kan utvecklas i denna del av Stockholm.
Befintlig bebyggelse på gasverksområdet utnyttjas till kulturella ändamål samt för friskvård och
idrott. Kompletterande bebyggelse i strandområdet kan vara byggnad för kanotsport, friluftsgård
samt orangeri. Även andra byggnader för idrott och friluftsliv kan behövas i strandzonen.
Bostadsbebyggelse med ekologiskt byggande har föreslagits vid stora gasklockan samt i västra
sluttningen av Hjorthagen.
Norra länkens tunnelöppningar förlängs så att ett sammanhängande grön korridor leder ut mot
Husarvikens nya parklandskap. Järnvägen bör på sikt förläggas under jord eller slopas.
Nya gångförbindelser från stadslandskapen ut mot parken kan därigenom bli möjliga ut mot
Nationalstadsparkens kulturlandskap.
Lidingövägen trädplanteras från Valhallavägen ut till Lidingöbron.
Ett flertal nya gångförbindelser från Östermalm och gärdet leder ut i parklandskapen.
De rumsliga sambanden i landskapen restaureras och nyskapas i samband med utbyggnaden av
olika aktiviteter.
För att kunna se funktioner inritade i planen se www.nationalstadsparken.se/planer/utstallning.html