Stockholms stadsbyggnadskontor 2005-10-30 1(3).
Registraturen
Box 83 14
104 20 Stockholm

vår handläggare: Lars-Gunnar Bråvander

Yttrande över Igelbäckens kulturreservat i Stockholms stad

Förbundet för Ekoparken, FFE, bevakar ärenden som påverkan de miljömål och de miljökvaliteter som berörs i Nationalstadsparken (NSP).
Trots att området ligger utanför nationalstadsparken så påverkar markanvändningen i detta område kanske mer än något annat den biologiska mångfalden i nationalstadsparken.

Järvafältet utgör en utomordentligt viktig spridningskorridor för arter som har goda möjligheter att nå livskraftiga bestånd i Nationalstadsparken förutsatt att växt- och djurpopulationer hela tiden har kontakt med omgivande större sammanhängande naturområden.
Järvakilen är därvid en av de viktigaste kilarna som från stora områden i Mälarregionen sedan har förbindelse med NSP.

Kulturreservatet här utgör härmed en viktig länk i den infrastruktur för naturområdena i Stor- Stockholm som regionens kommuner och landsting sedan länge sökt åstadkomma.

Vi ser därför med stor tillfredställelse att den sista länken i den biologiskt viktiga korridoren av Järvafältet nu liksom förut resten av korridoren fått/får ett långsiktigt varaktigt skydd.

För att detta område tillsammans med resten av "friområdet" Järva och Nationalstadsparken verkligen ska fungera som spridningskorridor samtidigt som naturvärdena här på Järvafältet utvecklas måste dock en del åtgärder vidtagas.

1. Friområdena på Järva fragmenteras genom de korsande trafiklederna, E 18, E 4, Kymlingelänken, Akallavägen som ger barriäreffekt och kanske oöverstigliga hinder för spridning av vissa organismer. Detta gäller i högsta grad de organismer som är knutna till de limniska ekosystemen av Igelbäcken.
2. Det sammanhängande gröna stråk som möjliggör att vandra, åka skidor eller cykla längre sträckor utanför hårt trafikerade bullrande och avgasförorenade trafikleder bryts också av av trafiklederna.

Det betyder att i samband med att dessa trafikleder byggs ut måste också åtgärdar mot barriäreffekterna genomföras. Underfarter eller överfarter bör byggas som inte bara ger framkomlighet för cykel- och gångvägar utan betydligt bredare passager som kan tjänstgöra som ekodukter. Den största barriäreffekten har E 4 i dag vilken är prioriterad av Vägverket för åtgärder, men om väg breddas, spårväg byggs ut intill Akallavägen måste man redan från början ta största möjliga hänsyn till att stråken med naturmark ej bryts.

Skötseln av reservatet berör också Nationalstadsparken. Igelbäcken i detta område uppströms Ulriksdalsområdet som är beläget i Nationalstadsparken måste restaureras på flera sätt vilket skötselplanen anger t.ex. att återskapa ett mer naturligt meandrande förlopp som en gång varit och säkra en minivattenföring under kritiska perioder både på sommaren och under vintern. Härvid finns två stora problem att lösa. Dels att säkra en god vattenkvalitet genom undvikande av erosion i slänter och läckage av växtnäringsämnen från närliggande odlingar och djurhållning. Dels genom att ej ytterligare leda bort dagvatten från bebyggelseområden i avrinningsområdet utan istället efter rening låta dagvattnet söka sig ner till Igelbäcken igen. De kulverterade sträckorna av bäcken måste också ses över. Den föreslagna skötseln går i rätt riktning men är troligen ej tillräcklig för den ekologiskt känsliga faunan i bäcken. Ett särskilt ansvar föreligger för att den rödlistade fiskarten grönling som ska fortleva i livskraftiga bestånd i Igelbäcken.

I skötselförslaget finns förslag om utökat bete och slåtter vilket är mycket positivt och en förutsättning för både en utvecklad biologisk mångfald och för de landskapsmässiga värdena i detta område som trots militär verksamhet m.m kan uppfattas som ett genuint odlingslandskap. De skogsdungar och trädgrupper som finns kan förstärkas ytterligare med tanke på att de samtidigt utgör "stepping stones" i det öppna landskapet för flora och fauna som också kan spridas till NSP. Ädellövträd i öppna eller halvöppna miljöer är särskilda viktiga att vårda och friröja.

Områdets stora betydelse för rekreation och friluftsliv i denna tätortsnära miljö kan inte nog poängteras. Det vore samtidigt mycket värdefullt att kunna ansluta gång - och cykelvägar utan trafikledsbarriärer med Ulriksdalsområdet i Nationalstadsparken.

Stockholms stad har valt att använda skyddsinstrumentet kulturreservat enligt Miljöbalkens bestämmelser och förordning vilket är något förvånande då man läser beskrivningen av områdets särskilt skyddsvärda kvaliteter. Normalt skyddas dessa som naturreservat vilket också de omgivande områdena av Järvakilen skyddas som. I redovisningen av syftena med reservatet betonas också dessa naturvärden i första hand. Det är dock ingen tvekan att området också hyser betydande värden som normalt betraktas som kulturmiljövärden. Området är i själva verket ett landskapsavsnitt där natur- och kulturvärdena hör ihop och är sedan markerna steg upp ur havet starkt influerade av mänskliga aktiviteter. Huruvida detta landskap ska
3 (3).

skyddas som kulturreservat eller naturreservat kan tyckas spela mindre roll då båda skyddsinstrumenten kan ta hänsyn till just samverkan natur och kultur och ge området lika starkt skydd. Det beror helt och hållet på hur skydd och skötselföreskrifterna anpassas just till detta område. Genom att skärpa och precisera önskemålen om vilka intressen som ska prioriteras i skötselplan kan konflikter med andra intressen undvikas.

Om man betraktar området som kulturreservat ska givetvis kulturmiljöintressena vara överordnande både natur- och friluftslivsintressena om konflikter står mellan värdena. I planen redogörs för vilka intressen som reservatet syftar att bevara och utveckla men inte prioriteringarna. Planen ger också vaga formuleringar om verksamheter som kan bedrivas men inte hur man prioriterar dessa gentemot de andra intressena i parken.

Då områdets kulturmiljövärden ligger i att området har eller lätt kan återfå karaktär av ett genuint odlingslandskap bör detta kulturvärde prioriteras. Detta betyder att området är utan eller med ringa påverkan av annan icke agrar byggnation. Att området hyser tydliga spår tillbaka i tiden i form av bebyggelsemönster, fornlämningar och vegetationsstrukturer. Dessa värden bör synliggöras och utvecklas genom underhåll och hävd av marker, varvid friluftsliv och de nybyggnationer som behövs för friluftslivet ( inklusive naturpedagogik) bör underordna sig dessa prioriterade värden. Trots detta är det ju möjligt med nybyggnation om de kan anpassas till terrängen och de byggnadstraditioner som passar in i denna miljö och ej heller hindra de naturliga kommunikationstråk som finns för både djur och folk i området.

För förbundet för Ekoparken

Bengt Rundquist
Vice ordförande