Granskningspromemoria av detaljplaneförslag för Husarviken, etapp 1. 21.10. 2005 US Området vid Storängskroken och västra gasverket. Delfrågor.
1.Planeringsformer Planområdet utgör första etappen i en planerad stadsomvandling av Husarviksområdet. För detta har ett program för planering upprättats 2001 och stadsbyggnadsnämnden godkände i juni 2003 redovisningen av programsamrådet och program för fortsatt planering. Tidigare planering. Frågan om bostadsbyggande på gasverksområdet har tagits upp tidigare, bl a vid utredning om lokalisering av en terminal för Finlandstrafiken och för placering av värmeproduktionsverket. Vid båda tillfällena avvisades tanken på att använda gasverksområdet för någon av dessa verksamheter. Vissa studier gjordes då över vilken kapacitet området kunde tänkas ha för bostadsbebyggelse. Nästa gång frågan dök upp var vid diskussion om exploatering av Hanstaområdet på Järvafältet och som alternativ till exploatering av Bromma flygplats. Gasverksområdet lanserades som alternativ till dessa som ett möjligt kommande stort bostadsområde. En allmän nordisk arkitekttävling utlystes 1988. Förslagen visade ett brett spektra av idéer. Förstapristagaren, Tegnestuen Bystrup og Bregenhöj, Köpenhamn, föreslog ett varierat och livfullt upplägg av bostadshus i strålform ut mot naturområdet och Husarviken. Andrapristagaren, BSK AB Arkitekter, visade ett mer stadsmässigt förslag med en fast struktur av kvarter längs Husarviken. Överlag ställdes skilda idéer och uppfattningar mot varandra och kvaliteten var mycket hög. Juryn var enhällig i sitt beslut om pris och inköp samt utfärdade en rad rekommendationer inför den fortsatta planeringen. Bl a underströks öppenheten mot naturen och vattnet samt de viktiga sambanden för grönstruktur mellan Norra Djurgården och Hjorthagens parker. Av olika anledningar kunde planeringen inte föras vidare. Frågor som gasförsörjningen, kraftledningen och markföroreningarna krävde ytterligare utredningar och beslut. Det ska också erinras om att när Stockholm sökte OS 2004 föreslogs en OS-by vid Husarviken. Länsstyrelsen hänvisade till Södra Hammarbyhamnen istället med hänvisning till nationalstadsparkens inrättande med den gränsdragning som förekommer i propositionen. I den nu aktuella planeringen har ett planeringsprogram ersatt den formella översiktliga planeringen sådan plan och bygglagen anger den. För stora stadsbyggnadsuppgifter av detta slag bör en fördjupning av stadens översiktsplan upprättas och genomgå den formella process lagen anvisar. Även om ett program av det slag som nu föreligger har blivit föremål för remissbehandling och samråd är det mycket tveksamt att ersätta en fördjupning av översiktsplanen med ett planprogram. Materialet är bristfälligt och hanteringen otillräcklig. Inte minst med hänvisning till de statliga och allmänna intressena är en fördjupning av översiktsplanen motiverad. Arbete med en sådan pågår ju sedan lång tid för nationalstadsparken och en utvidgning av den att omfatta hela Husarviksområdet, som enligt regeringens proposition till vissa delar ligger inom nationalstadsparken, måste övervägas. Alternativa studier saknas. De kvaliteter som arkitekttävlingen lyfte fram och framhöll som viktiga har inte vägts in i arbetet i nämnvärd grad. Bostadsområden kan utformas på många sätt och ges skilda uttryck och innehåll. Förbundet vill särskilt peka på de unika kvaliteter förstpriset i arkitekttävlingen innehöll med sin öppna, lågskaliga täta bebyggelse. Möjligheten att pröva olika idéer och uppfattningar har inte beaktats men är mycket väl motiverad i ett stort, komplext och innehållsrikt område som detta. Beslutsformen att reservera mark för byggherrar i ett tidigt skede som gjorts här, på grundval av en enda planhandling och innan detaljplanesamråd ens påbörjats kan i och för sig förklaras, men är ändå förkastlig och visar ett bristande intresse för alla parter som har stort engagemang i vad som sker. Plan och bygglagens regler och intentioner om insyn, medverkan m m har satts ur spel. Politiska mandatperiodprogram får inte ta över och sätta normalt, lagenligt och omdömesgillt planeringsförfarande ur spel. Förbundets förslag Förbundet anser att en fördjupning av översiktsplanen måste upprättas och att allt detaljplanearbete ska avbrytas tills de översiktliga frågorna har behandlats i korrekt beslutsordning och med full insyn. Hit hör inte minst gränsdragningen för riksintressena nationalstadsparken och gasverkets produktionsområde. Fortsatt hantering enligt den nu inslagna vägen leder oundvikligt till en lång utdragen överklagningsprocess med regeringsrätten i slutändan. Möjligheten att undvika den processen blir större om en fördjupning av översiktsplanen görs och att detta sker i öppen och kontinuerlig dialog med de intressen i form av organisationer m fl som finns för området. Detaljplaneprocesserna kan t o m förkortas med en politiskt beslutad fördjupning av översiktsplanen i botten. Förprojektering av byggnader bör självfallet omedelbart avbrytas och markreservationerna hävas tills vidare. För vissa sammanhängande delområden bör med fördel arkitekttävlingar eller åtminstone parallella uppdrag anordnas. Förbundet vill understryka att det inte motsätter sig att området delvis omvandlas men vill återigen betona vikten av att detta sker på ett korrekt sätt så att de övergripande målen för nationalstadsparken med dess spridningsvägar, buffertzoner samt natur- och kulturhistoriska värden respekteras. Det kvalificerade underlag för planeringen som staden tagit fram i form av planeringsprogrammets landskapsanalys från 2001 och till fördjupningen av översiktsplanen för nationalstadsparken avseende naturvärden från 1997 måste tas på allvar och vara grundläggande för planarbetet. Annars framstår de som ett spel för gallerierna och ett föga trovärdigt alibi för en planering som återfaller i de gamla formerna från 60-70-talen. Det skall erinras om att Miljöbalken har tolkningsföreträde före Plan- och bygglagen beträffande nationalstadsparken. Frågan om planeringsform bör prövas av länsstyrelsen som bör ta ställning till om kommunen skall föreläggas att upprätta en fördjupning av översiktsplanen. 2 Nationalstadsparken Gränsdragning Enligt den till regeringens proposition 1994/95:3 om nationalstadsparken hörande kartan ingår delar av det nu aktuella planområdet i nationalstadsparken. Detta gäller den västra triangeln av gasverksområdet, västra delen av Husarvikens södra strandområde och den västra spetsen av kv. Ängsbotten vid Värtabanan. Diskussion om gränsdragningen har pågått och pågår på olika håll och nivåer. I stadens översiktsplan 1999 redovisas en gränsdragning som avviker i hög grad från propositionens gräns i Husarviksområdet. Gränsen i planen följer Fiskartorpsvägen och gasverksområdets västra gräns och följer därmed i huvudsak fastighetsgränserna. Avvikelsen är som mest ca 150 m från propositionens gräns. Någon motivering varför gränsen ändrats i översiktsplanen lämnas inte. Samma gräns finns i en turistkarta över nationalstadsparken upprättad något tidigare. Enligt uppgift har Länsstyrelsen i samrådet över översiktsplanen inte framfört någon kommentar till ändringen. I samband med ett överklagande upp till regeringsrätten av ett beslut att uppföra en termisk reningsanläggning för jordmassor inom gasverksområdet togs frågan om gränsdragningen upp. Rätten lämnar i sitt domslut följande kommentar: ”… En precisering av nationalstadsparkens gräns har skett i gällande översiktsplan 1999 för Stockholm. Av plankartan får anses framgå att Gasverkstomten – som i planen har betecknats som ett stadsutvecklingsområde – är belägen utanför nationalstadsparken. Länsstyrelsen som bl a granskar om planen tillgodoser riskintressena har inte haft någon erinran mot planen i nu berörda delar. ….”
Det ska påpekas att reningsanläggningen lokaliserades längre österut och därför inte berördes av gränsfrågan i västra delen och på Storängskroken. Någon fördjupning av motiven till gränsens läge i propositionen finns inte heller i regeringsrättens avgörande i frågan om reningsanläggningen. Styrkan och relevansen i rättens yttrande i denna fråga är därför tveksam. Regeringsrätten konstaterar vidare i sitt avgörande, med hänvisning till ställningstagande från Länsstyrelsen, att ”….Gasverkstomten inte omfattas av strandskydd med undantag av ett mindre område väster om befintlig kraftledning mittemot Laduvikens utlopp i Husarviken….”. Strandskyddet omfattar normalt 100 m från stranden varvid en betydande del av planförslagets bostadskvarter ligger inom strandskyddsområdet. Det ska också framhållas att frågan om gränsens läge i detalj inte är avgörande för bedömning av detaljplaneförslaget, utan det är sakskälen till gränsens läge som handlar om landskapet och naturvården som är avgörande. I vilket fall som helst ligger planområdet i allt väsentligt inom nationalstadsparkens buffertzon.
Det är därför nödvändigt att analysera varför gränsen är dragen som den är i propositionens karta. Det kan knappast vara en slump eller slarv att gränsen är föreslagen som den är, det har säkert gjorts med stor medvetenhet från lagstiftarnas sida. Två tungt vägande skäl kan ses. Det ena är att låta det rådande landskapets karaktärsdrag vara styrande, det andra att ge möjlighet till förstärkning av sambanden mellan naturområdet och Hjorthagens parker samt vidare bort mot Gärdet. Dessa mål finns också redovisade i stadsbyggnadskontorets Underlag till fördjupning av översiktsplanen 1997:8 avseende nationalstadsparken och i den landskapsanalys som gjorts till planprogrammet 2001 för Husarviken. Förbundet vill påminna om att just Storängskroken och förbindelsen med Hjorthagsparken har högsta prioritet för skyddsåtgärder och förstärkning för att säkra spridningsvägarna till Gärdet i ovan nämnda underlag. Villatomternas trädgårdar, stråket med parkerna och trädgårdarna vid gasverkets kontorshus, portvaktshus och gasklockorna samt södra-västra Hjorthagsparken mellan Storängskroken och Abessinien anges i underlaget som ”värdekärnor för spridningsvägarna”, dvs de är områden med särskilt höga naturvärden som är kopplade till den historiska markanvändningen och omfattar gräs- och skogsmarker med grova ädellövträd och lång kontinuitet som lövträdbärande mark. Det hittillsvarande småindustriområdet på Storängskroken ingår enligt nämnda underlag i det barriärområde som sträcker sig över banområdet ut i hamnområdet. I underlaget föreslås att ny natur och park utvecklas i detta strategiska område i samband med ändrad användning för att stärka spridningsvägarna. En utbyggnad enligt planförslaget innebär till och med en väsentlig förlängning av den rådande barriäreffekten upp till Husarvikens västra del. Detta konstaterande kan göras på grundval av rapporten ”Planera med miljömål!” från år 2000 i vilken en fallstudie från Stockholm avseende nationalstadsparkens smala avsnitt behandlas. Rapporten handlar om biologisk mångfald i fysisk planering och är framtagen av Stockholms stadsbyggnadskontor i samarbete med Boverket och Naturvårdsverket. Landskapet karaktäriseras av Storängens dalstråk runt Hjorthagsberget mellan Husarviken och Storängsbotten. I norr delar stråket upp sig mot Uggleviken respektive ängarna mot Fisksjöäng samt Stora och Lilla Skuggan. Dalen flankeras av höjderna upp mot vattentornet i Lilljansskogen. I söder följer en fördelning av dalen ut mot Värtan samt upp mot idrottsanläggningarna och Tessinparken. Nationalstadsparkens formella gräns följer strikt dalens botten runt Hjorthagen. Innebörden är att det är av yttersta vikt vad som sker inom parken i denna del men också i buffertzonen utanför gränsen, dvs hela dalstråket är betydelsefullt. Inte minst är det synnerligen viktigt att studera och utveckla sambanden mellan naturområdet och Hjorthagsparkerna. Detta skall vara vägledande för utformningen av Storängskrokens disposition och utformning. Konsekvenser Planförslaget innebär enligt Förbundet intrång i parklandskapet och naturmiljön i form av för bebyggelse ianspråktagen mark i västra gasverksområdet inom Nationalstadsparken, mark som delvis utgöres av naturmark med rik trädvegetation och som utgör en del av parklandskapet sådant det representeras av dalstråket mellan Hjorthagen och naturområdets höjder samt av vattenlandskapets, dvs Husarvikens, trädbeväxta stränder. Planförslaget innebär även ett väsentligt försvårande av förbättring av spridningsstråken mellan olika natur- och parkområden i och i närheten av nationalstadsparken. Vidare innebär planförslaget skada på det historiska landskapets kultur- och naturvärden, här definierat av den närliggande riksintressanta bebyggelsen med dess parker och trädgårdar inom gasverket, av Fiskartorpets kulturbebyggelse med sina ängar och trädgårdar samt av den särpräglade smalhusbebyggelsen i Hjorthagen, kallad Abessinien. Planförslaget strider således mot nationalstadsparkens samtliga fyra kravkriterier. Förbundets förslag Det behövs en väsentlig omarbetning av planförslaget. Det låter sig inte göras med små ändringar här och där. Kravet på långtgående förändringar måste först behandlas i den föreslagna fördjupningen av översiktsplanen. Oavsett var gränsen går bör västra triangeln, dvs marken kring f d golftältet, utgå ur bebyggelseplanerna och inordnas i landskapet och naturmarken. Frågan om gränsens läge bör prövas på nytt i översiktsplanen och av länsstyrelsen och i regeringsrätten om så är nödvändigt. Det är därmed viktigt att de verkliga motiven för gränsdragningen redovisas. Det ska i sammanhanget också erinras om att nationalstadsparken inte ska eller får ersätta bostadsområdenas markbehov för närparker, lekplatser, skolgårdar och bollplaner. Miljöförvaltningen i Stockholm framhöll särskilt i sitt remissvar 2002-08-13 för Husarviksområdet att närheten till nationalstadsparken, förstärkning av grönstrukturen, magnetfälten och markföroreningarna är väsentliga frågor. Strandområdet är väsentligt för rekreation och bevarande av stadens biologiska mångfald. För att bevara och förstärka spridningsfunktionen och ge möjlighet till reparation av landskapet bör ett bredare stråk lämnas obebyggt. Den bebyggelsefria delen mellan kvarteren mot Hjorthagen måste breddas väsentligt och inte vara reducerat till vad som utgörs av villatomternas trädgårdar vid Fiskartorpsvägen. Både landskapsanalysen och underlaget till fördjupning av översiktsplanen ger tydligt stöd för detta. En sammanhängande grön zon bör skapas av trädgårdarna, området till och med parkerna kring kontors- och portvaktshusen och området fram till sluttningen mot klockorna och Hjorthagsparken. Det innebär att ett flertal kvarter här måste utgå. Likaså måste punkthusen längs järnvägen mot gasverket i Hjorthagsparken utgå eftersom de gör intrång i en av spridningszonens viktiga värdekärnor.
Det öppna stråket i kvartersgruppens mitt bör förlängas till Värtabanan genom kv. Ängsbotten med hänvisning till det historiska landskapets karaktärsdrag. Den föreslagna kompakta och höga slutna bebyggelsen (6-7 vån) bör ersättas med en öppnare byggnadsgruppering i lägre höjd med 3 till högst 5 våningar för att bättre harmoniera med landskapet och inte störa Abessiniens smalhusbebyggelse och för att ytterligare förbättra sambandet mellan nationalstadsparken och Hjorthagsparken. Det kan finnas förståelse för den nu rådande stenstadsrenässansen, men den måste tillämpas med hänsyn till lokala förutsättningar. För att säkerställa en öppenhet i landskapet mot Storängsbotten bör ett brett byggnadsfritt område finnas kvar i mitten på kv. Ängsbotten . Kvarteret böt utgå ur planförlaget i avvaktan på att förändringar aktualiseras inom dess fastigheter. 3 Riksintressen Gasverksområdet är riksintresse för kulturmiljövården enligt kommunens översiktsplan. Hela området är beläget i Nationalstadsparkens buffertzon. En avgränsning av kulturmiljöområde görs i programmet för planering av Husarviksområdet från 2001. Det värdefulla området omfattar bebyggelse och markanläggningar m m från och med villorna vid Fiskartorpsvägen till och med vattengasverket och pumpstationen vid Värtan. Abessiniens smalhusområde är det andra berörda riksintresset i grannskapet. Inom dessa områden får inte åtgärder i form av bebyggelse och anläggningar vidtagas som allvarligt skadar riksintressets kulturvärde. En diskussion om detta saknas i planförslaget. Det kan konstateras att avstånden mellan byggnader och anläggningar inom gasverksområdet är ganska stort på sina håll. Här kan förändringar eventuellt accepteras men med stor hänsyn till riksintresset. Sambanden mellan dess olika delar bör kunna vara avläsbara även efter förändringar. Ett krav är att byggnader och gator inte bryter det visuella eller fysiska sambanden alltför mycket eller kommer alltför nära kulturmiljön på ett störande sätt. Det gamla karaktäristiska gasproduktionsområdet bör i allt väsentligt vara läsbart. I planförslaget har t ex ny bebyggelse föreslagits alldeles för nära portvaktshuset och dess trädgård med den gamla tvättstugan, som också har stort kulturhistoriskt värde och måste bevaras. Området mellan dessa hus och kontorshuset med sin park måste hållas fritt från ny bebyggelse. Även sambandet mellan villorna och portvakts- samt kontorshusen är alltför försvagat ur kulturmiljösynpunkt. Hänsynen till riksintresset Abessiniens smalhusområde bör innebära att den kompakta höga kvartersbebyggelsen löses upp och ges en lägre skala. En storskaligt och massiv bebyggelse i Storängsstråket stör kulturvärdet i Abessinien. Den storskaliga bebyggelsen ändrar landskapets topografi på ett sätt som är negativt för smalhusområdet. En sektion genom området visar att planförslagets nya hus når en höjd motsvarande två våningar över gatorna i Abessinien, dvs en våning under smalhusens höjd. Höjden på de nya husen bör sänkas så att de inte konkurrerar med smalhusen. För nationalstadsparkens del är det viktigt att dessa kulturmiljöer behandlas med varsamhet och respekt. Endast på detta sätt kan ett fint historiskt och framtida samband uppnås mellan de tre värdefulla områdena och det nya området. Behandlingen av riksintresseområdet och dess samband med bl a nationalstadsparken måste ägnas större uppmärksamhet i den föreslagna fördjupningen av översiktsplanen. 4 Moratorium Det är motiverat med ett uppehåll i planläggningen av gasverksområdet-Storängskroken. Tid går visserligen förlorad, men kan, som tidigare framhållits, återvinnas med en planering som går ett håll där fördröjningar som överklaganden i en rad instanser, med risk för ett slutligt stopp i regeringsrätten, om möjligt kan undvikas eller i varje fall bli lättare att hantera. Förbundet är för sin del berett att engagera sig och medverka i en sådan process. Ett moratorium måste också innebära stopp på genomförande av vissa åtgärder på platsen. Svårförståliga och beklagliga åtgärder har tyvärr redan igångsatts. En stor kulvertanläggning för gas- och vattenledningar har anlagts intill Gasverksvägen med betongmurar upp till ca en och en halv meter över den naturliga marknivån vid villaträdgårdarna och parken vid kontors- och portvaktshusen. Det är svårt att förstå hur detta ska kunna inordnas i en god yttre miljö, än mindre samordnas med bostadshus. Åtgärden kan även ses som en skada på det riksintresse för kulturminnesvården som gasverket utgör. I samma område har en del av den trädbeväxta banken mellan villaträdgårdarna och nämnda park nu schaktats bort. Banken utgör en viktig länk mellan dessa områden inom en s k värdekärna. Det är viktigt att återstående del av banken lämnas intakt. Åtgärder av detta slag måste förhindras och avvakta planhanteringen. Förbundet för Ekoparken gm styrelsen Handlingar som åberopats, utöver samrådsmaterialet: - Regeringens proposition om nationalstadsparken 1994/95:3 - Nationalstadsparkens ekologiska infrastruktur, Sbk 1997 - Stockholms översiktsplan och Byggnadsordning 1999 - Planera med miljömål!, fallstudie Stockholm 2000, Sbk, Boverket, Naturvårdsverket - Utvecklingsprogram för Husarviken m m, Sbk 2001 - Arkitekttävlingen för Husarviken, Sbk och SAR 1988 | |