Förbundet för Ekoparken                                               11.4.2005                1(2)

Stadsbyggnadskontoret

Stockholm stad

Stockholm

Ang. program för detaljplan för del av kv. Tre Vapen, Ladugårdsgärdet, Stockholm.

Dnr 2004-00381-54

Samrådsyttrande

Sammanfattning av förbundets ställningstagande:

Förslaget har bedömts utifrån vad lagen om Nationalstadsparken föreskriver.

Förbundet konstaterar därvid för sin del att förslaget innebär” intrång i parklandskapet”,  men inte i ”naturmiljön”. Förbundet konstaterar vidare att förslaget innebär ”skada på den historiska landskapets kulturvärden” och på dess ”naturvärden”.

Nationalstadsparken.

Enligt lagen får ny bebyggelse inte göra intrång i parklandskap eller naturmiljö.

Parklandskap i lagens mening ska tolkas i vidare bemärkelse, där även mark som inte är beväxt, t ex markparkering, kan ingå, men som ändå utgör en del i ett landskap av parkkaraktär. Den angivna gränsen för Nationalstadsparken ska i detta fall bedömas utifrån vad som är parklandskap. De naturliga, visuella avgränsningarna för parklandskapet är de höga rådande bebyggelsefronterna., inte parkeringarna och barackerna. Detta innebär att ny bebyggelse som till volym har omgivande bebyggelse som utgångspunkt innebär ett intrång i parklandskapet och alltså inte är förenlig med lagen.

Däremot innebär ny bebyggelse inom programområdet inte intrång i naturmiljön. Smärre ingrepp i bebyggelsenära planteringsområden räknas inte som intrång i naturmiljö.

Lagens andra delsats säger att ny bebyggelse inte får skada det historiska landskapets kultur- och naturvärden. Referens för den historiska tidsbedömningen av kulturvärden är den rådande bebyggelsesituationen från 1930-40-talen med den värdefulla bebyggelsemiljön inom det stora institutionskvarteret och bostadshusen kring Tessinparken. En ny hög bostadsbebyggelse innebär en påtaglig förändring av det historiska landskapets kulturvärden sådant det representeras av angränsande bebyggelse. Tydligheten och läsbarheten i den äldre bebyggelsen går förlorad. Det historiska landskapets kulturvärden sådant det återspeglas här förändras på ett sätt som innebär skada på detta.

Även det historiska landskapets naturvärden skadas, då det aktuella området utgör en mycket smal sektion av parken, som samtidigt är av strategisk betydelse som spridningskorridor för växter och djur. I sådana områden är varje förlust av vegetation och ej tillvaratagna möjligheter till förstärkning av grönstrukturen en skada även om området inte kan betraktas som ett naturområde. Bebyggelse som inte ianspråktar utan bara gränsar till grönytor har en negativ inverkan på dessas funktion som spridningsvägar bara genom det ljus, det buller och de aktiviteter som bebyggelsen ger upphov till.

Förbundet är medvetet om önskemålet av nya bostäder inte minst i attraktiva lägen, men detta får inte och kan inte lösas genom skada eller intrång i Nationalstadsparken.

                                                                                                                             2

Förbundets rekommendationer

Den i första hand önskade lösningen ur förbundets synpunkt är att området befrias från baracken och markparkeringen samt överförs till allmän platsmark norr om gränsen för Nationalstadsparken, så som den angivits i proposition 1993/94:3. Om möjligt vore det värdefullt med en ännu bredare ”grönzon” söder om gränsen, inom vad som enligt sagda proposition är att beteckna som ”barriärzon”, inom vilken hänsyn till parkens intressen ska tas.

Om ny bebyggelse skall prövas och intrång resp. skada skall undvikas är det förbundets uppfattning att följande iakttagas: Bebyggelsen ska hållas söder om den i propositionen redovisade gränsen för Nationalstadsparken. Bebyggelsen bör hållas så låg att FMV:s och Krigsarkivets samt Värtavägens bostadshus fortsätter att vara tydligt avläsbara och rumsbildande i parklandskapet. En ny bebyggelse i samma volym och höjd som FMV och bostadshusen samt i avvikande material och färg förändrar på ett negativt sätt parklandskapets avgränsning och landskapets karaktär. Ny bebyggelse av lägre art förlagd intill släntfoten har inte denna inverkan men kan mycket väl utformas självständigt i form och arkitektur under förutsättning att den harmonierar med omgivningen och landskapet. Ny bebyggelse bör innehålla verksamheter för kvarteret och stadsdelen av publik karaktär som t ex för kultur- och fritidsändamål för att kunna samverka med verksamheter i det öppna landskapsrummet.

Parkering för kvarterets behov bör, som på många andra platser, lösas med garage under gårdar eller i bergrum och inte som ytkrävande markparkering.

Marken norr om en eventuell nybyggnad överförs till allmän platsmark och planteras med riklig trädvegetation som bör fortsätta längs bebyggelsen ned till Lindarängsvägen för att mildra övergången mellan kvarterets kraftfulla bebyggelsefront och det öppna landskapsrummet samt för att förstärka den ekologiska spridningszonen. Det öppna stråket mittför Tessinparken är mycket viktigt att bevara.

Statens roll

Staten har genom lagstiftningen om Nationalstadsparken i miljöbalken ett övergripande ansvar för tillämpning av lagen. Det är en uppgift för staten att genom bl a sina fastighetsbolag och markförvaltande myndigheter bidra till sådana förändringar och förbättringar i och för Nationalstadsparken som kan uppnås på rimligt sätt. I det nu aktuella fallet är allmänintresset för parken mycket stort och tar över kortsiktiga snävt fastighetsekonomiska bedömningar.

För Förbundet för Ekoparken:                                                                 

Richard Murray

styrelsens ordförande