Rivningsvåg hotar kulturmiljö

Flera byggnader med stort kulturhistoriskt värde nära Stockholms stadion, som Generalstabens ridanläggning och Musikhögskolan, hotas av rivning. Vilka starka krafter ligger bakom denna grymma stadsomvandling, undrar artikelförfattarna.

Grym stadsomvandling. Före detta Statens Normalskola, Klavhuset och Generalstabens ridanläggning vid Stockholms stadion offras för en skolbyggnad och 400 bostäder. Respekten för planer och riktlinjer har flagrant åsidosatts, skriver sex talesmän för miljö- och hembygdsvården.

En ny rivningsvåg, eller vad kostar en kulturmiljö? Frågorna är aktuella för ett område intill Stadion i Stockholm. Här finns i dag en nedlagd ridanläggning och Kungliga Musikhögskolan.
Önskemål finns att riva de befintliga husen. I deras ställe vill Musikhögskolan och Akademiska Hus AB uppföra en ny samlad högskolebyggnad och upplåta mark för cirka 400 bostäder.

Men flera av husen är kulturhistoriskt värdefulla: ridanläggningens stall, ridhus och villa från 1880-talet - "Generalstabens ridetablissemang", ritade av Axel och Hjalmar Kumlien - är skyddade som byggnadsminnen.
Musikhögskolan är inrymd i f d Statens Normalskolas byggnad från 1949, ritad av Paul Hedqvist, och i den så kallade Klavbyggnaden från 1950-talet av Erik Ragndal.

Båda dessa 1900-talsbyggnader är enligt stadsmuseet av stort kulturhistoriskt värde och en begäran om byggnadsminnesförklaring av dem föreligger.

Enligt Stockholms översiktsplan och Stockholms byggnadsordning ingår området och dess bebyggelse i det institutionsområde av
riksintresse för kulturmiljön som börjar med Artillerikasernen (A1) vid Valhallavägen och omfattar Tekniska högskolan, universitetet i Frescati m m till Bergianska trädgården i norr.
Det område där man nu vill riva och bygga nytt gränsar dessutom till Nationalstadsparken - där Stadion ingår - något som innebär att bebyggelsen inte kan tillåtas förringa Stadions kulturhistoriska värde. I stadsbilden är området med dess parker och kulturbyggnader betydelsefullt som en del av gränsområdet mot stenstaden.

Vilka starka drivkrafter har lett till att denna grymma stadsomvandling förmått stadens politiker att besluta om en detaljplan för genomförande?

Bakgrunden är att Musikhögskolan länge har luftat sitt missnöje med nuvarande lokaler och anser det svårt att komplettera med bland annat en konsertsal.
Ridanläggningen har ägts av Swartling ridskola som har flyttat och sålt området till Akademiska Hus AB, som sett möjligheten att på plats lösa Musikhögskolans lokalproblem och samtidigt klara av
finansieringen.
Akademiska Hus och Musikhögskolan föreslår en nybyggnad med bland annat konsertsal och att resten av området bebyggs med bostäder. Vilka stadshuspolitiker kan motstå en sådan lösning?
Det planförslag som tagits fram av staden visar ett bostadshus med upp till sju våningar i en bunden, formalistisk utformning - som ett större, spegelvänt Stadion - och som rymmer cirka 400 lägenheter.
Utefter Lidingövägen sträcker sig Musikhögskolans nya byggnad kopplad till konsertsalen i hörnet mot Valhallavägen med dess buller, luftföroreningar och farliga godstransporter.
Statens Normalskola, Klavhuset och alla husen i Generalstabens ridanläggning offras.

Planprocessen har redan kört igång. Länsstyrelsen har påpekat att upphävandet av byggnadsminnet kräver nytt beslut och konstaterar att planen har avsevärda konsekvenser för de allmänna miljövärdena samt att alternativa lösningar måste tas fram i en så kallad miljöprövning enligt miljöbalken.
Gott så. Ur allmän synpunkt är det nödvändigt att
alternativ tas fram som visar om och hur högskolans problem kan lösas i befintliga byggnader med kompletteringar.
Om detta inte bedöms som framkomligt - observera att skälen måste redovisas - återstår att undersöka på vilket sätt områdets gamla byggnader kan användas och hur högskolans önskemål kan tillgodoses på annat håll. Ytterst handlar det om trovärdighet.

Medborgarna måste kunna känna tilltro till stadens övergripande målsättning, som den uttrycks i översiktsplanen och de lagligt skyddade miljöerna. Vi måste kunna lita på att dessa riktlinjer tillämpas i detaljplanerna.

I det här fallet har respekten för dem flagrant åsidosatts. Kommande plansamråd ger tillfällen att framföra åsikter. Visar det sig möjligt att utan seriösa alternativstudier riva byggnadsminnen och skada värdefulla kulturmiljöer ligger vi illa till.

Det finns mängder med områden i staden, värdefulla kulturmiljöer med lågt utnyttjad mark - inte minst i nationalstadsparken - som i så fall kommer i farozonen.
Värdet på sådana områden får inte sättas av det antal bostäder som de maximalt kan rymma.

Joen Sachs Ulf Sandell Richard Murray Henrik Waldenström Per Schönning Claes Trygger

Detta är en utskrift från Svenska Dagbladets nätupplaga, SvD.se

 
 
Utlagd 2006-12-21