NATIONALSTADSPARKEN - LAGEN RESPEKTERAS INTE!

Ä´ke det gudomligt, Fiskartorpet, vad?

     Gudomligt att beskåda!

Än de stolta stammar, som stå rad i rad

    Med friska blad?

Än den lugna viken

    Som går fram? Åh ja!

Än på långt håll mellan diken

    Åkrarna!

Ä´ke det gudomligt, dessa ängarna?

    Gudomliga! Gudomliga!

C-M Bellman, Fredmans epistel nr 17



Framsynta politiker i Sveriges Riksdag skapade för idag 10 år sedan Sveriges första och hittills enda nationalstadspark. Med ett helt nytt juridiskt begrepp och ett därtill knutet regelverk ville man beskriva och värna det historiska landskap, Ulriksdal - Haga - Brunnsviken - Djurgården, som besjungits av Bellman och många andra. Här har i sekler folkligt nöjesliv och kultur av tradition funnits sida vid sida med kungliga slott och stilträdgårdar från olika epoker. En månghundraårig kunglig dispositionsrätt har givit gott och långsiktigt skydd av värdefull natur mot jord- och skogsbrukets produktionsperspektiv och senare tiders exploateringsintressen. På så sätt har här funnits unika förutsättningar för uppkomsten av rika ekosystem med stor och varierad artrikedom. I en för svensk idrotts- och friluftslivshistoria klassisk miljö - från Stadion till Fiskartorpets hoppbacke - finns här dessutom ett stadsnära landskap för rörelse, hälsa och rekreation som söker sin like.

Såväl för stockholmarna som för svensken i gemen och för besökare från andra länder utgör nationalstadsparken i dess varierande uppenbarelseformer självklara delar av huvudstaden. Internationellt har både parkens samlade värden och den lagtekniska lösning som valts för att värna dem tilldragit sig betydande intresse. Den stora och krävande utmaningen är nu att vidareutveckla detta märkliga, historiska parklandskap och tydliggöra dess kvaliteter så att det hos kommunala politiker och myndigheter och hos dagens allmänhet får den nationella accept och okränkbara status som lagstiftarna sökt åstadkomma.

Vi som undertecknat denna artikel och som representerar organisationer som på olika sätt vill värna parken måste samtidigt konstatera att uppföljningen av det starka skydd för parken som riks- och lokalpolitiker i stor enighet byggde upp för 10 år sedan har mycket stora brister. I stället för den samordnade vidareutveckling som förutsågs i propositionen, förbereds idag av olika huvudmän storskaliga exploateringsprojekt i eller i anslutning till parken utan en sådan samordning att deras konsekvenser är möjliga att bedöma. I stället för att betraktas som en samlad, unik resurs, värd att vårda, behandlas idag nationalstadsparken som ett lapptäcke av restriktioner, där man ivrigt söker de restposter som kan användas för nyexploatering och fastighetsutveckling.

Som ofta förr i parkens historia är det behovet av mark för ett kraftigt växande stadsbyggande som skapar hotbilden. Idag gäller det främst mark för byggande och försörjning med bostäder, leder för olika trafikslag och stråk för teknisk försörjning. Mycket utgår från löftet från stadens politiska ledning om 20.000 nya bostäder före nästa val, men också från en uppfattning som har stöd i samtliga partier, nämligen att tillgången på bostäder är en trång sektor, som kan vara kritisk för utvecklingen av näringslivet i huvudstadsregionen.

Men inte ens de mest angelägna syften får helga medlen. Nationalstadsparken är inte att betrakta som en stadspark. Den är en historisk miljö för vilken ostörd och från omgivningen opåverkad upplevelse är grundläggande. Omfattningen av utbyggnaden måste därför kunna diskuteras liksom möjligheterna att tillfredsställa behoven på olika håll i regionen. Vi som undertecknar denna artikel ställer oss inte heller avvisande till att också bygga i anslutning till nationalstadsparken, men vi menar att det måste finnas utrymme att diskutera alternativa möjligheter både när det gäller att tillfredsställa övergripande mål och att uppfylla programkrav som kan leda till byggande i eller i närheten av parken.

Konkret ser vi idag följande större hot mot nationalstadsparken:
- Norra Djurgårdsstaden vid Husarviken och Storängskroken
- Förtätningen runt Gärdets sportfält
- Norra länkens dragning genom Bellevue vid Brunnsviken
- Österleden eller den av Vägverket lancerade Östlig förbindelse
- Tvärbanans förlängning från Alvik längs Brunnsvikens stränder till Universitetet och vidare genom Lill-Jansskogen till Ropsten

Det finns många andra projekt som också knaprar på parken. Den har blivit en magnet för exploatering i eller i omedelbar anslutning till dess sköna, gröna värld. Flera projekt berör parkens smala getingmidja och därmed de viktiga spridningsvägarna för djur och växter mellan Norra och Södra Djurgården. Vägverket dammar samtidigt av Österleden, då det kraftigt ökande husbyggandet i östra delen av regionen sägs skapa behov av nya motorvägar genom Djurgården.

Hur kan planeringen vara så schizofren? Det viktigaste skälet menar vi är att parken inte har någon huvudman. Det finns ingen som bevakar att utnyttjandet av landskapets resurser hålls inom godtagbara gränser. Regeringen har därför givit länsstyrelsen i Stockholms län i uppdrag att föreslå bättre former för förvaltningen av nationalstadsparken. Denna utredning kommer i bästa fall att bli klar med ett slagkraftigt förslag sent i höst, som sedan skall remissbehandlas innan det kan förverkligas och börja fungera. Medan utredningen pågår fortgår huggsexan om parken.

Närmast aktuell är utbyggnaden av bostäder vid Husarviken i eller i gränsområdet till Nationalstadsparken, där ett återställande av grönytorna på motsatta stranden nyligen genomförts. Det är denna miljö, i vilken Karl XI:s Fiskartorp är beläget, som Bellman besjunger i Fredmans epistel nr 71. Här är läget följande: Samråd pågår om en detaljplan som redovisar förslag till en första etapp, gällande bostadsbebyggelse i 13 kvarter omfattande drygt 2000 bostäder. Någon översiktsplan, som redovisar bebyggelsens försörjning med trafik, service, och idrottslokaler eller dess samband med nuvarande bebyggelse i Hjorthagen finns ej. Enligt stadens tidplan beräknas detaljplanen vinna laga kraft i slutet av 2006. Redan sommaren 2004 delade staden ändå ut markanvisningar till 18 byggföretag, som nu låtit arkitekter upprätta detaljerade ritningar till bostadshus vilka under namnet idékatalog åtföljer planen.

Vi menar att den planerade utbyggnaden vid Husarviken står i strid med lagens bestämmelser om nationalstadsparken och anser att förslaget inte heller i övrigt kan godtas ur miljösynpunkt. Här inskränker vi oss att peka på brister som kan innebära påtaglig skada för nationalstadsparken:

- en alltför visuellt dominerande och påträngande bebyggelse med ljus- och ljudintrång innebär att upplevelsen av historiska landskapet kring Fiskartorpet och Husarviken går förlorad
- stora risker för påverkan på grundvattnet och skadliga utsläpp till Husarviken till följd av omfattande pålning på Gasverkstomten och i Storängskroken.
- blockering av strategiskt viktiga, trånga spridningskorridorer från Norra Djurgården via Storängskroken till Ladugårdsgärde.

Ett fullföljande av det liggande förslaget till detaljplan för första
etappen av bostadsområdet vid Husarviken skulle tveklöst göra tydligt att principerna för nationalstadsparken satts ur spel. Detta varken vill vi eller kan vi acceptera. Samtidigt vill vi betona att vi inte motsätter oss bostadsbebyggelse i området. Vi kräver att staden låter utarbeta alternativ, som på ett annat sätt än det liggande förslaget utgår från bebyggelsens närhet till nationalstadsparken. Ett bra underlag för ett sådant förslag finns i den landskapsanalys som stadsbyggnadskontoret låtit utarbeta men inte använt i sitt planarbete. Här poängteras vikten av att tydliggöra dalgången kring Husarviken och att söka återge stränderna den mjukare naturkaraktär de en gång haft. Att då utnyttja den södra stranden för idrottsanläggningar kan vara en utmärkt idé. Förutom att de helt saknas i liggande planförslag råder stor brist på sådana anläggningar i hela Stockholms stad.

Att fortsatta exploateringsåtgärder inom eller vid gränsen till nationalstadsparken måste förberedas och planläggas inom ramen för ett fungerande samarbete mellan fastighetsägarna i området och med en av kommunen antagen fördjupad översiktsplan för nationalstadsparken som underlag bör vara en självklarhet.

Av kommuner, myndigheter och fastighetsägare krävs lyhördhet för synpunkter från en intresserad allmänhet samt samverkan och lojal uppslutning kring det gemensamma målet om idén om nationalstadsparken skall kunna förverkligas. Låt oss mötas i denna anda.

Jörn Beckman, Djurgårdens Hembygdsförening

Désirée Edmar, Kommittén för Gustavianska Parken

Margareta Ihse, Naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet

Lars Liljegren, Stockholms Idrottsförbund

Richard Murray, Förbundet för Ekoparken

Per Schönning, Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening

Lars Sundström, Haga-Brunnsvikens Vänner

Mårten Wallberg, Naturskyddsföreningen i Stockholms län

Kerstin Westerlund, Samfundet S:t Erik

 
 
Utlagd 2005-10-17