Samfundet S:t Erik 100 årInledning Boken inleds med en beskrivning av Stockholm för 100 år sen och avslutas med händelser i Stockholm år 2000. Samfundet S:t Erik bildades för att sprida intresse för stadens historiska minnen och för att verka för dess utveckling i sund estetisk riktning och blev en förelöpare till Skönhetsrådet och Stadsmuseet. Genom systematisk inventering av den äldre bebyggelsen skapade man en kunskapsbas, som kom till användning vid opinionsyttringar och inlägg i planeringsdiskussionen Några
axplock av Samfundets insatser som rör Ekoparken ”Bellmanshuset vid Gröna Lund, apoteket Vasens hus vid Allmänna gränd med en svit intressanta 1700-talsmålningar. Byggnaden Allmänna gränd- Djurgårdsvägen uppmättes inför rivningen 1929 av arkitekt Enar Leffler, och visade sig vara ett av Fredriks Bloms flyttbara hus..” ”..det lantliga hovjägmästarbostället Djursborg..mättes upp 1911 av Constantin Nyqvist. Hässlingeberg o Källhagen på norra sidan av Djurgårdsbrunnsviken skulle undanröjas inför Stockholmsutställningen 1930 o undersöktes dessförinnan; Källhagens röda stuga klarade sig visserligen men i förändrat skick och långt senare flyttad för det nya värdshuset.” I samarbete med de kulturhistoriska centralmuseerna distribuerade Samfundet S:t Erik 1907-12 ett tryckt upprop till byggnadsarbetsplatserna att ta vara på fynd. Det resulterade bl.a. i att man vid Källhagen fann tre "bomber" sittande i ett trästycke; minne från slaget vid Vädla 1517 eller helt enkelt från senare seklers illusoriska stridsövningar på Ladugårdsgärde? Omsorg
om huvudstadens karaktär Kronans markinnehav på Skeppsholmen och Gärdet kan uppfattas på två olika sätt: som bromskloss för en önskvärd planering eller som ett medel att rädda viktiga byggnadsverk o grönområden. Vid den snabba utvecklingen till huvudstad under stormaktstiden var intressena i stort sett gemensamma. Senare har staten utnyttjat sin äganderätt som påtryckningsmedel o spekulationsmöjlighet. Gärdesbebyggelsen debatterades livligt och lektor Karl Starbäcks riksdagsmotion 1913 rörande Gärdets och hela Norra Djurgårdens höga värde som naturområde följdes av fler; ”Gärdet som fritt parkområde var inte bara en stockholmsangelägenhet utan hade stort intresse för hela landet med plats för utställningar, massmöten o övningar med frivilliga försvaret i vardagslag idrott, friluftsliv, lek o annan rekreation vilket inte vann riksdagens gehör.” Skydd
av fauna och flora Därefter dröjde det till 1921 innan Axel Wallenberg skrev om ”Fågelskyddet inom Stockholm” Från 1930 ökar Samfundets naturintresse och experter o idealister som Rutger Sernander, Edvard Wibeck, Kai Curry-Lindahl, Nils-Erik Landell o Per Sigurd Lund medverkade i Samfundets arbete liksom arkitekter med gröna sympatier. Stadsträdgårdsmästare Holger Blom företrädde med glans park- o naturintressena i Samfundet och förebådar de gröna kilarna genom att understryka att samband mellan innerstadens parker ut till de större naturområdena var viktigt. I större sammanhang skulle skyddet för djurgårdsmarken aktualiseras genom programarbetet för det sammanhängande området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården och i Samfundets remissvar 1992 lyder sammanfattningen författad av Staffan Helmfrid o Per Wästberg:”Sthlms största resurs för framtiden är en miljö med för stora städer unika naturmarker o kulturvärden. Skyddet o värden av det unika område som remissen avser är en uppgift av långt mer än lokalt eller nationellt intresse. Det förtjänar internationell uppmärksamhet.” Och uppmärksamhet fick det verkligen, när miljöminister Görel Thurdin lyckades få gehör för tanken att ge området lagskydd som nationalstadspark, den första i sitt slag. Hon medverkade när Samfundet ägnade hela årsboken 1995 åt Ekoparken. Även årsboken 1997 ”Staden på vattnet” innehöll en rad bidrag om natur o djur. Samfundet S:t Eriks hundraåriga engagemang manar till efterföljd! Anita Lalander |